Reportage

Foto: Violetta Kovacka

Två sidor av etiken

Får, möss och fiskar. För att ta fram nya mediciner och behandlingsmetoder utförs varje år tusentals djurförsök på Göteborgs universitet. Utfallet är att djuren oftast dör. Oetiskt enligt vissa, oundvikligt enligt andra.  

Strax efter att dörren slagit igen bakom universitetsveterinär Lars Ewaldsson börjar det rassla från utegården. Ljudet av ivriga klövar studsar snart mellan de vitkaklade väggarna och blandas med skvalet från reklamradiokanalen som står på trots att det lilla rummet fram tills alldeles nyss varit tomt. Sekunderna senare väller fåren Molly och Polly in genom den öppna porten och rusar den sista biten fram till inhägnaden där de genast trycker ut sina nosar genom staketet. På deras ryggar är siffrorna åtta och sex sprejade med blå färg. En vanlig dag på Laboratoriet för Experimentell Biomedicin (EBM) har just börjat.
– Nu vill de ha något att äta. Jag göder mina får, jag, säger Lars Ewaldsson skämtsamt innan han sätter ned en skål med mat på det sågspånstäckta plastgolvet.

Medan Molly och Polly, två av de fyra får som för närvarande finns på EBM:s stordjursavdelning på Medicinareberget, glufsar i sig ur skålen berättar Lars Ewaldsson att det även bor fem katter och sex hundar på avdelningen. Och en trappa ner, på smådjursavdelningen, krafsar 35 000 möss och 2 000 råttor runt i sina burar. 

En gemensam nämnare är att de alla är en del av den medicinska forskningen vid Göteborgs universitet – genom att utsätta djuren för olika sorters försök hoppas forskarna i huset att lära sig mer om allt från olika sorters cancer till livmoderstransplantation och skottskador. Bland annat. En annan sak djuren har gemensamt är att de, med få undantag, inte lämnar huset levande – de kommer att dö när experimenten är över. 

ebm diptyqe 2

Skandal hjälpte till

Just fåren, oavsett om vi väljer att kalla dem för Molly och Polly eller mer sterilt, 8 och 6, har fått konstgjorda kärl insatta i halsen och studeras nu för att se hur deras blodflöde påverkas av ingreppet. Lite liknande det den numer skandalomsusade italienske kirurgen Paolo Macchiarini sysslade med innan han avslöjades. Fast med den avgörande skillnaden att forskarna på EBM testar tekniken på djur, inte på människor.
– Fallet med Macchiarini hjälpte faktiskt till att öka förståelsen för vårt arbete, att de här stegen behövs, att testa på djur innan man börjar med människor, säger Lars Ewaldsson. 

EBM violettakovacka IMG 2194

Slaktas och blir läder

Han har jobbat som veterinär sedan 1989 och har hunnit verka inom de flesta områden som yrket erbjuder: stordjurspraktik, smådjurspraktik och läkemedelsbranschen. På EBM har han varit sen millennieskiftet, alltså i snart 20 år, och etik är något han fått anledning att fundera mycket på. På frågan om veterinärsrollen är förenlig med djurförsök ställer han en retorisk motfråga: 
– Vad jobbar du annars med som veterinär? Exempelvis med stordjur ute på bondgårdar, vad används de till? De slaktas eller blir till läder. ”Lönar det sig med behandling eller ska den slaktas”, där är det oftast krass ekonomi som gäller. Och går vi in på husdjuren, på vems villkor finns den där katten egentligen hemma hos dig? Den får till exempel bara röra sig där du tillåter den, du är bossen och katten har inget att säga till om. Sen är det många husdjur som har det bra men när du jobbar på klinik och ser övergödda djur, som hundar som får problem med lederna och behöver banta. Men ägaren följer inte dina råd och djuret kommer tillbaka månad efter månad och mår dåligt, säger han och slår ut med händerna innan han fortsätter. 

– Här på EBM sitter jag som veterinär i en trevligare sits för här behöver jag inte bli frustrerad på grund av krassa vinstintressen, okunskap eller ovilja att följa mina råd. Mina idéer mottas oftast väl och det är väldigt lite som gör mig frustrerad här, jag känner att jag gör nytta. Både för forskningen, som är en viktig verksamhet, men också för djuren. Eftersom arbetet är så strukturerat och fyrkantigt kan man få igenom djurskyddsfrågor. Bara de senaste åren har det skett mycket. Vi har större burar, bättre inredning och bättre djurhållning. Djuren mår bättre helt enkelt.

EBM violettakovacka IMG 2270

Bråkiga möss

Rundvandringen fortsätter och efter ett snabbt ombyte – alla, såväl personal som besökare måste ha sterila kläder – träder vi in på smådjursavdelningen iklädda vita rockar och byxor samt med foppatofflor på fötterna. Lars Ewaldsson visar avdelningens ”hjärta” – diskanläggningen där en robotarm automatiskt matar in smutsiga burar i en stor diskmaskin och en lätt ammoniakstank från nedkissat sågspån dominerar luften. Sen lotsar han vidare in i ett rum med drygt 1 300 möss, i burar staplade från golv till tak. På utsidan av varje bur sitter en lapp med information om just de specifika mössen, på en står det att mössen reagerar olika beroende på om det är en manlig eller kvinnlig forskare som hanterar dem, på en annan står det att de bråkar med varandra. Lars Ewaldsson knackar försiktigt på den sistnämnda och tittar nyfiket på mössen därinne.
– Jaså, ni bråkar med varandra ni, säger han lågmält.

Kan du förstå de som menar att det är oetiskt med djurförsök?
– Absolut. Vad ger mig rätten att utnyttja de här mössen till den här typen av försök, vad svarar man egentligen på det, säger han och svarar direkt på sin egen fråga:

– Det är ju litegrann så att det är den starkes rätt som gäller. Vi människor har tagit oss rätten att slakta djur för att kunna äta kött. Och vi gör kläder av djur. Att då diskutera med någon som är vegan, som har bestämt sig för att inte ställa upp på detta, inte äter kött och inte använder den sortens kläder, jag har svårt att se hur jag ska kunna kritisera dem för att de har gjort det valet. Det är ju lättare för dem att kritisera mig för att jag inte gjort det valet. Jag tycker att det är starkt att de är beredda att göra de uppoffringarna för att uppnå den moraliska nivån som de tycker att de kan leva med. Och mycket av de förbättringar som jag nämnde tidigare beror på djurrättsaktivisternas argumentation och jobb, alltså hade det inte varit för dem så hade vi haft sämre djurhållning.

Han fortsätter:
– Sen är det klart att när det kommer till etik och moral så finns det en massa att diskutera. Men vi gör just det – vi diskuterar, vi tänker på det och vi jobbar med det. Och forskningen bidrar med så mycket till både människor och djur så jag tycker att det är försvarbart. Sen kan du alltid förbättra en verksamhet, det är ju en anledning till att jag är här och jobbar.

Kan du se en framtid utan djurförsök?
– Just när det gäller grundforskningen, att förstå grunderna i biologin och förstå hur allt hänger ihop, då är det väldigt svårt att klara sig utan djuren. Men det är något som ifrågasätts mer och mer, fungerar det här upplägget eller ska vi använda oss av andra lösningar? Inom viss typ av forskning, som toxikologi till exempel, görs det mycket arbete för att ersätta djurförsök med exempelvis labbmetoder, säger Lars Ewaldsson.

EBM violettakovacka IMG 2064

Bryr sig om fisk

I suterrängvåningen på Zoologihuset, tvärs över gatan från mössen och fåren på EBM, bakom en av de blå dörrarna med namn som sandödlan, skogsödlan och krokodilen står avdelningens föreståndare, professor Michael Axelsson. För tillfället domineras husets djurbestånd av zebrafisk och regnbåge vilket gör att strilandet och droppandet från akvarier och vattentankar är påtagligt. I en av de större tankarna, modell badtunna, flyter det stora frigolitskivor på ytan. Michael Axelsson, puffar försiktigt till frigoliten med fingrarna och tittar ned på de stora regnbågarna som simmar runt där nere. 
– Frigolitskivorna finns här för att de vill kunna gömma sig, säger han. Det är en naturlig instinkt, annars blir fiskarna lätt byte för rovfåglar i det fria. 

IMG 4141

Skillnaden från verksamheten på EBM är att forskningen här, i de flesta fall, görs för djurens skull, inte människans. 
– I går var jag och en kollega exempelvis i Bryssel, på EU-parlamentet, och pratade om välfärd hos fisk. Även om folk för det mesta bryr sig mindre när det kommer till fiskar. Skulle jag visa en bild på en hundvalp och en fisk och säga att båda är försöksdjur så skulle de flesta reagera på hunden men inte på fisken. Men här bryr vi bryr oss om fiskar och det har vi gjort länge, säger Michael Axelsson.

Han berättar att han för ett år sedan besökte västsidan av Antarktis där det skett en dramatisk uppvärmning. För att veta hur fiskarna reagerade var de tvungna att plocka upp några av dem.
– Vi använde ett antal fiskar i ett forskningsprojekt för att ta reda på hur de påverkas av uppvärmningen. Så på det sättet har vi samma grundläggande etiska problem som kollegorna på EBM, vi använder ju fiskarna som försöksdjur. Men vi lever fortfarande i skuggan av den medicinska forskningen för de använder ofta möss, råttor, hundar och katter och det har folk en helt annan syn på. 

ebm diptyqe 1

Skillnad på djur och djur

Han nämner ett annat projekt då han var i Sydafrika och forskade på giraffer som sedermera avlivades. Något som ledde till en jättediskussion på nätet.
– Jag tror att jag satt i en hel vecka och svarade på mejl och olika inlägg, det var ett stort rabalder! Två år senare var jag på exakt samma ställe men då jobbade vi med krokodiler, som även de avlivades i slutet av projektet. Tror du det blev några reaktioner? Inga överhuvudtaget. Inte en kommentar, inte en enda kommentar. Det visar på hur folk gör skillnad på djur och djur.

Vad beror det på tror du?
– Så fort det finns en gullighetsfaktor och två ögon som det går att spegla sig i har vi problem. Krokodilerna har ju förvisso ögon men du kan inte läsa av dem. Och det är väl naturligt men det är också ett hyckleri för vi vet att till exempel fisk reagerar på smärtsam stimuli. När vi arbetar med dem så använder vi samma metoder som används på möss, råttor och hundar – vi söver och ger smärtlindring för vi vet att de reagerar på samma sätt. Men allmänheten bryr sig inte.

– Däremot är det samma lagstiftning om jag vill göra ett försök på en giraff som på en fisk. Jag fyller i en etisk ansökan som måste gå igenom samma prövning, och jag måste ha samma tillstånd. Fiskar, groddjur, reptiler, fåglar, däggdjur och numer även bläckfiskar, alla dessa djur skyddas av samma lagstiftning och det krävs etiskt tillstånd för att få använda dessa i försök. Det vet folk inte om för det mesta men så är det.

Att kunna genomföra dagens forskning utan djurförsök är enligt Michael Axelsson orealistiskt, i alla fall under en överskådlig framtid. Försöksdjuren behövs inom många olika områden, menar han.
– Om vi exempelvis vill ta reda på hur miljögifter och globala förändringar påverkar oss behöver vi använda djur även om en del forskning i dag kan göras i cellkulturer. Om vi vill kunna påverka våra politiker för att minska koldioxidutsläppen. Om vi vill ta fram nya behandlingsmetoder och mediciner. Om vi vill ha en utveckling inom det biomedicinska området, då får vi nog helt enkelt acceptera att vi använder djur ett tag till, för det finns inget som är så komplext som en hel organism med nervsystem, immunsystem och hjärt- och kärlsystem – allt hänger ihop, säger han.

– Vår forskning handlar i många fall om hur djur fungerar och hur de påverkas av miljögifter och den globala uppvärmningen. Och det handlar alltså inte om att jag, eller vi människor alla gånger påverkas, utan om att djuren gör det.

IMG 4116 

”Stor omställning krävs”

Hur djuren påverkas är viktigt även för Jonna Håkansson, masterstudent i genusvetenskap vid GU och en av grundarna av Nätverket för kritiska djurstudier i antropocen (GU-CAS). Det relativt nystartade nätverket vill problematisera relationen mellan människor och djur och hoppas därmed att hitta ett mer hållbart sätt att leva. Deras medlemmar finns än så länge utspridda på fyra institutioner och har under våren anordnat ett seminarium och en föreläsning på temat djurens roll inom sociologi. I höst hoppas de växa och nå ut till fler människor, såväl som på universitetet som i civilsamhället. Och till djurförsök är de starkt kritiska. 
– Idén om att människan har en särställning gentemot djur och gentemot planeten i stort gör att vi står inför många av de klimatproblem som vi gör i dag, säger Jonna Håkansson när vi möts en blåsig, gråmulen, eftermiddag i Trädgårdsföreningen. 

– Det krävs en väldigt stor omställning i samhället och den vill vi vara en del av. En omställning som även GU behöver delta i. Vi vill problematisera hur människan lever och studera relationen vi har till andra djur. Och i och med att det sker djurförsök väldigt nära oss, på vårt universitet i dag, så blir det en viktig aspekt att uppmärksamma. 

Inom nätverket anser de att människan inte har rätt att utnyttja djur på det sätt som görs.
– Inom försöksverksamheten utsätts djuren för genmodifiering och inavel i syftet att de ska få olika sjukdomar som sedan studeras. De förgiftas för att testa hur de reagerar på kemikalier och mediciner. Man opererar djur för att de ska få olika skador. För det första innebär det att många djur utsätts för smärta och sen utgör själva försöken, och miljön som de hålls i, en otrolig stress. Djuren får inte tillräcklig stimulans och självklart får de inte utlopp för sina naturliga beteenden. Vi vill ifrågasätta varför människan tar sig rätten att utnyttja andra arter på det sättet. Och just universitetet borde vara en plats för ifrågasättande och nytänkande, säger hon.

Är djurförsök någonsin acceptabelt?
– Jag tror att det är ganska farligt att göra undantag. Om vi ser historiskt på vetenskapen så har det tidigare, med en grund i godtyckliga uppdelningar, gjorts försök på människor. Något som vi givetvis inte anser vara rätt i dag. Men när vi med hjälp av de här uppdelningarna säger att det är okej att utnyttja andra individer, människor eller djur, och göra dem sjuka eller utsätta dem för skador på olika sätt för att sen undersöka dem i vetenskapens namn – det tror jag att vi ska vara väldigt, väldigt försiktiga med att rättfärdiga. Det tror jag är en farlig väg att gå. Och så länge vi inte anser oss ha rätt att utsätta människor för de här försöken mot deras vilja så ser jag inte varför vi ska ta oss rätten att göra det mot djur?

jonnahenriksson violettakovacka jonnahåkansson violettakovacka IMG 2281

Jonna Håkansson menar istället att GU bör ligga i framkant när det gäller att ta fram alternativa metoder till djurförsök och är kritisk till att studenter introduceras för ett tänkande där djur ses som forskningsredskap.

Hon nämner förbudet mot djurförsök på kosmetika inom EU som ett exempel: när förbudet klubbades igenom tvingades företagen att lägga mer resurser på att ta fram djurfria metoder för att testa smink, något som gav resultat – flera djurförsök som tidigare påståtts vara omöjliga att ersätta behövdes inte längre.
– Eftersom djurförsök fortfarande är tillåtet är viljan för liten och därför satsas det tyvärr inte heller tillräckligt mycket rent ekonomiskt. Nya, lovande testmodeller som exempelvis odlade cellmodeller är under utveckling men satsningarna är otillräckliga och vi menar att universitetet bör vara en del i utvecklingen att ta fram mer etiska och säkra testmetoder som ersätter djurförsök, säger hon. 

Med hjälp av nätverket hoppas Jonna Håkansson på att de kan starta en dialog, dels med dem som jobbar med djurförsöken, dels med studenter, lärare och andra personer som är verksamma vid universitetet. 
– Vi vill skapa en plattform där människor kan mötas, ett nätverk som kan bygga broar mellan olika grupper inom GU samt andra delar av samhället. Att öppna för att vi till exempel kan diskutera de här frågorna med de som jobbar på EBM, säger hon.

IMG 4150 

Stulen hund och gravljus
Tillbaka på EBM. När det är dags för att fotografera är Lars Ewaldsson först skeptisk till att själv vara med på bild. Även om hotbilden från djurrättsaktivister, enligt honom, för tillfället är relativt låg så finns det ständigt där i bakhuvudet. Säkerhetstänket är något som också märks på mängden övervakningskameror och låsta dörrar som måste passeras under en rundtur på EBM. 
– På försöksdjurens dag har det hänt att det legat blomkransar och stått gravljus utanför dörren när man kommer till jobbet. 

Hur känns det?
– Det ger helt klart en tankeställare. Jag tror ingen går förbi helt oberörd och det är väl tanken också. Samtidigt är det en protest jag kan acceptera, det är ju ganska oförargligt. 

Men han har också varit med om allvarligare incidenter. Under tiden på Astra Zeneca hände det att personal angreps fysiskt. Kollegor fick ägg och tomater kastade på sig och sina bildäck sönderskurna. Och alldeles innan Lars Ewaldsson började jobba på GU skedde ett inbrott på EBM.
– Det var någon som tog sig in och stal en hund. Så risken finns ju och det gör att man får vara lite försiktig, säger han.  

Men att sticka huvudet i sanden är inte en strategi för framtiden, snarare tvärtom. Just dialog är ett nyckelord, menar Lars Ewaldsson.
– Ju öppnare vi är, desto ofarligare blir det, säger han innan vi skiljs åt. 

Zoologen

Antalet djur skiftar beroende på vilka forskningsprojekt som är pågående men vid tillfället då Spionen besökte avdelningen fanns där följande uppskattade mängd:

Zebrafisk: Mellan 6-700 stycken.

Havskatt: 300 stycken.

Regnbåge: Ett 60-tal.

GU-CAS

Nätverket för kritiska djurstudier i antropocen (GU-CAS) startade våren 2018 efter att ha tilldelats 139 400 kronor i bidrag från GU:s klimatfond. De arbetar med frågor som rör relationer mellan människor och djur. Nätverket består än så länge av en styrgrupp med sju medlemmar från fyra olika institutioner.

EBM

Antalet djur skiftar beroende på vilka forskningsprojekt som är pågående men vid tillfället då Spionen besökte avdelningen fanns där följande uppskattade mängd:

Råttor: 2 000

Möss: 35 000

Får: 4

Katter: 5

Hundar: 6

 

 

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se