Reportage

Illustration: Karin Borg.

Konstkrock?

För sex år sedan sköts en planerad sammanslagning av HDK och Valand i sank efter högljudda protester. Men nu är det oundvikligt – som ett första steg mot en enad konstfakultet ska de två institutionerna bli en. Har något förändrats sen sist eller riskerar Göteborgs universitet en kulturkrock? 

Osynliga hierarkier, finns det? Mick Wilson, prefekt på Akademin Valand, grinar illa. Han böjer nacken bakåt och snuddar vid nästippen med baksidan av pek- och långfingret. Gesten får dammet att yra i den tunna men ihärdiga solstrimma som tränger in genom persiennerna i mötesrummet på konstskolans andra våning.

Mick Wilson borstar av sina mörkblå chinos och lägger armarna i kors över bröstet. På väggen bakom honom hänger en tavla med stora orangea färgfält målad av den före detta studenten Joanna Etherton.  
– De här hierarkierna var ett problem när jag började för sex år sedan. Då fanns det till exempel en spänning mellan fotografi och fri konst. De ville inte jobba tillsammans, det fanns en känsla av att det var skillnad i nivåer mellan programmen. Men min uppfattning är att det är historia nu, säger han på engelska med en sjungande irländsk accent.  

Mick Wilson är skulptören, fotografen och performancekonstnären som jobbade som både prefekt och dekan i hemstaden Dublin innan han anställdes av Göteborgs universitet som prefekt för Akademin Valand.

Det här var hösten 2012 och innan Micks ankomst hade Valands påtänkta sammanslagning med HDK, Högskolan för design och konsthantverk, ställts in efter protester. Stämningen på skolan var fortfarande uppriven och den nye prefekten tvingades direkt att sätta sig in i vad som hänt.
– Jag kände genast att folket här inte ville ha en ny akademi, de ville stanna kvar som det var. Det blev också klart för mig att universitetet inte var nöjda utan att de ville ha en gemensam institution. Vad förväntar ni er av mig egentligen, att jag ska misslyckas? frågade jag. Tar de en person som inte kan prata svenska för att organisera det här så vill de inte att det ska funka, säger Mick.   

mick wilson IMG 9761

– När jag först kom hit vägrade hälften av människorna i den här byggnaden att titta mig i ögonen. De hälsade inte ens. Och det berodde inte på vanlig svensk blyghet, haha. Utan de var upprörda, stressade och rent av förbannade. De upplevde att deras jobb och utbildningar hade blivit ifrågasatta på grund av den påtänkta omorganiseringen, säger han. 

Vad hade hänt, hur kunde motståndet mot en till synes harmlös omorganisering vara så stort? Och är detta ett hot mot Göteborgs universitets planer på en enad konstfakultet som 2025 ska husera under samma tak som Campus Näckrosen?
För att förstå varför behöver vi backa bandet.

konst5

Eva Engstrand trummar lätt med sina gymnastikskor mot golvet i HDK:s bibliotek. Hon är universitetslektor i design och har jobbat på skolan i nästan 20 år. I dag har hon gått ned i tid och undervisar på 40 procent, en nedtrappning inför den annalkande pensionen till sommaren. Men under fem av sina år på HDK jobbade hon som prefekt, ett uppdrag som hon avslutade 2012. 

Hon berättar att planerna på en ny organisation satte igång så tidigt som 2008. På den tiden bestod den konstnärliga fakulteten av sju individuella institutioner: HDK, Valand, Fotohögskolan, Filmhögskolan, Steneby, Litterär gestaltning och HSM (Högskolan för scen och musik). Omorganiseringen var tänkt att effektivisera verksamheten och att de sju skulle bantas ned till två enheter: HSM skulle utgöra en institution och de övriga sex samlas under samma paraply. 

Men redan från början var de förberedda på att de kunde stöta på patrull och därför utvecklades en b-plan med lösningen att det blev tre institutioner istället; Fotohögskolan, Filmhögskolan och Litterär gestaltning skulle slås samman med Fri konst på Valand, HDK och Steneby bli en institution och HSM en.

Även om Eva Engstrand var positiv till förslaget om två institutioner och en sammanslagning med Valand insåg hon att protester kunde uppstå. 
– För mig var det naturligt att det visuella konstområdet med design, konsthantverk, fri konst, film och foto skulle ingå i samma institution. Men vi som satt i prefektrådet kände att det fanns potentiella konfliktytor både bland personal- och studentgrupper. Och så blev det också mycket riktigt, det blev ett stort ståhej. Jag upplevde att det framförallt kom från Valands sida, från fri konst. De ville inte på något vis ingå i samma organisation som HDK, säger Eva Engstrand.

Trots att hon tänkt mycket på det som hände så vet Eva Engstrand inte riktigt varför protesterna uppstod. Men hon har en gissning. 
– Vi vill ju alla bekänna oss till det jämlika samhället och att ingen människa är mer värd än någon annan men trots det finns det hierarkier, i samhället och även mellan konstarterna. Jag tror att det här handlade om det så kallade priviligierade konstnärliga geniet. Alltså en person som är fri i tanken och som inte ska tjäna någon, för att det ligger i den fria konstens idé – att få vara rebell, provocera och vara kritisk mot samhället. Och så kommer vi designers och tjänar kommersiella intressen vilket gör att de på Valand tycker att vi säljer vår själ till kapitalismen och på grund av det anses vi vara kontaminerade. Vi upplevde att vi blev föraktfullt behandlade, som att vi inte var rumsrena, säger hon.

 Hon minns ett stormöte på Valand då många argumenterade emot sammanslagningen. 
– Jag försökte verkligen förstå deras argument men det var så diffust. De menade att de riskerade att förlora sin självständighet. Men den har ni ju redan förlorat, tänkte jag. För ända sedan Valands konstskola blev kommunalt på 60-talet har de varit beroende av kommunala medel. Och när de 1977 blev en del av universitetet förlorade de ännu mer självständighet, säger Eva Engstrand.

Enligt hennes uppfattning var Leslie Johnson, dåvarande prefekt på Valand, inte emot planerna utan protesterna kom från ”golvet” från ett antal ”tongivande personer”. Sen när sammanslagningen med HDK inte blev av utan fri konst istället gick samman med Film, Foto och Litterär gestaltning och bildade Akademin Valand blev det tyst.  
– Det är intressant det där, vad hände egentligen? Det har jag funderat en del på, säger Eva Engstrand. 

 konst1

På andra sidan spårvagnsspåren, tillbaka på andra våningen på Akademin Valand, sitter Leslie Johnson i ett trångt mötesrum. Den före detta prefekten har precis avslutat förmiddagens undervisning och smuttar på en plastmugg med vatten. 

Enligt henne rådde det olika kulturer på skolorna där Valand intagit rollen som den bångstyrige lillebrodern – från universitetets sida ansågs institutionen som slarvig och oorganiserad. 
– Samtidigt var det en fantastisk utbildning med enorma möjligheter. Studenterna bestämde över sin tid på ett annat sätt, alla hade egna ateljéer, många verkstäder och gästlärare. Nu är det lite annorlunda, vi har ett annat pedagogiskt system och utrymmen och pengar är mer begränsade. Även hur studenternas tid disponeras har förändrats. Det påverkar utbildningens karaktär och vem som vill studera här. Men bara för att det finns mindre resurser behöver det inte bli dåligt, det kan ha sina fördelar också, säger hon.  

Hon menar att skolan nu tidigt fokuserar på exempelvis arbete som inte är lika beroende av verkstäder i samma utsträckning som tidigare och att kollektivistiska lösningar med gemensamma ateljéer förhoppningsvis gynnar samarbete mellan studenterna.  

Men tillbaka till 2012 och sammanslagningen som gick i stöpet. Leslie Johnson menar att HDK arbetade efter en mall på ett sätt som de inte gjorde på Valand. Att det inte går att likrikta en konstnärlig utbildning på samma sätt som en designdito.
– I ett designprojekt finns det tydliga steg och under processens gång är du noggrann att du rör dig i rätt riktning mot slutmålet. Som fri konstnär vet du inte alltid exakt vad du ska producera och processen påverkas beroende på inom vilket fält du arbetar. Utbildningen inkorporeras i den här lärandeprocessen – att studenten kanske har en ursprunglig tanke men att den efterhand kan förändras. Vilket arbetssätt och material du använder, om det är färg och form, ljud eller video spelar ingen roll, det kan bytas ut under processen. Du samlar erfarenheter. Du kanske börjar med en målning men slutresultatet blir ett performance. Det går att lära sig mycket av en sådan process och det är en del av utbildningen. Samtidigt måste du ständigt uppdatera din expertis, både när det kommer till material och uttryckssätt. Begäret att göra konst är annorlunda jämfört med att göra design eller att träna sig för att bli en professionell musiker, säger hon. 

Enligt Leslie Johnson var det ett uttalat mål från universitetets sida att slå samman de institutioner som fanns och på det sättet minska antalet. Idén ska från början ha presenterats som ett sätt för att uppnå en högre kvalité. Men efter ett tag började hon tveka.
– Det var som när du startar en resa och det är dimmigt i början. Jag hängde med och var en del av processen utan att jag riktigt förstod vad som var på väg att hända. Steg för steg togs och till slut hade vi kommit till en punkt där vi fick samma svar hela tiden. Oavsett vad så sa de: ”Ja, men det blir bättre med två institutioner”. Då förstod jag att det inte handlade om kvalitet utan om att det skulle vara mest kostnadseffektivt med en sammanslagning, säger hon.

Då såg hon det som sin plikt att stå upp och säga vad hon tyckte och tänkte, att det här inte var en bra idé. Till slut fick hon som hon ville, sammanslagningen mellan Valand och HDK blev inte av, i stället bildades Akademin Valand. Men då var Leslie Johnson redan på väg bort från prefektrollen.
– Jag slutade som prefekt ett år innan mitt kontrakt gick ut. Och universitetet var nog nöjda, jag passade inte in. Vi var inte överens för jag hade inte spelat spelet. Jag vill inte kalla det för en konflikt, visst vi hade skilda uppfattningar men vi kunde fortfarande prata med varandra. Men att jag slutade var lösningen helt enkelt, säger hon.

bartelemy garcia IMG 9970
 

En våning ned, i ett litet rum strax innanför Valands entré sitter Barthélémy Garcia och dricker kaffe. Förutom att studera fotografi är han Konstkårens representant för Akademin Valand. 
– Sammanslagningen är en komplex process med olika drivkrafter som blandas – ekonomiska, politiska och utbildningsmässiga. Därför är det svårt att riktigt begripa varför den ska ske. Det är lätt att studenterna blir misstänksamma och tänker att det bara handlar om ekonomi, säger han och kliar sig i skägget.

Att vara emot förändringar bara för förändringens skull är inget bra argument, menar han. Men han tycker att de olika stegen i sammanslagningen har tagits i fel ordning.
– De hade ett möte där de informerade oss studenter. De pratade om sammanslagningen, hur det var ett steg på vägen mot Campus Näckrosen 2025 och hur detta skulle öka samarbetet mellan institutionerna. Men de hade insett att den gemensamma byggnaden inte automatiskt skulle lösa allt utan att en del av arbetet var tvunget att ske innan flytten. Det var alltså först efter det som de började tänka på hur de skulle kunna samarbeta mer. Det skulle kunna ses som ett tecken på att det här beslutet inte var speciellt genomtänkt, säger han.

Samtidigt är han inte överdrivet orolig, det finns fördelar med en sammanslagning också. Att studenter kommer att få tillgång till fler kurser, verkstäder och lärare. 
– Det är klart att om studenterna kan välja mellan fristående kurser på de olika programmen så är det skitspännande att som fotostudent kunna experimentera med exempelvis keramik på HDK. Och att kunna få handledning med professorer från andra områden och få nya perspektiv är jätteintressant, säger Barthélémy Garcia. 

Han fortsätter:
– Fast jag tror att mycket av det här hade gått att göra utan att flytta egentligen, vi ligger ju trots allt ganska nära varandra redan, säger han och slänger en blick ut genom fönstret som vetter mot Vasagatan.

 oktawian lina IMG 9692

Tillbaka till HDK. I lokalen som tidigare huserat skolans café men som nu ersatts av en ensam kaffeautomat sitter två av Konstkårens representanter på skolan, Lina Lundberg och Oktawian Bohdziewicz. 
– Hade skolan verkligen velat ha vår åsikt hade de kunnat få den men jag är osäker på hur mycket vi ändå kan påverka, säger Lina Lundberg som går tredje året på kandidatprogrammet i design.

– Alla vet att sammanslagningen ska ske men jag tror inte så många vet vad det innebär, säger Oktawian Bohdziewicz som läser kandidatprogrammet i keramikkonst.

Han berättar att han nyligen besökte Zürich. Resan till Schweiz anordnades i studiesyfte av GU eftersom konsthögskolan där gjort en liknande omorganisering.
– De konstnärliga utbildningarna har slagits samman och ligger nu under samma tak. Där hade man inte haft så mycket diskussion innan vilket bland annat lett dispyter angående lokalerna, säger han.

Att det finns hierarkier mellan de olika programmen och skolorna är de överens om. 
– Jag skulle säga att om du går på fri konst vill du inte associera dig med exempelvis konsthantverk, säger Oktawian Bohdziewicz.

Samtidigt försöker de se det positiva som sammanslagningen kan åstadkomma – tillgång till fler lärare och lokaler, förhoppningsvis spännande samarbeten. Och vem vet, kanske slutet på gamla ingrodda fördomar och hierarkier.
– Kanske kan sammanslagningen bidra till att saker förändras. Att de här hierarkierna blir mer synliga kanske kan bli ett första steg mot förändring, säger Lina Lundberg.

ulf dalnäs IMG 9841 

En som inte räds förändringen, trots att den innebär att han blir arbetslös, är Ulf Dalnäs, prefekt på HDK. Han stannar kvar på sin post fram till sammanslagningen 2020, vad som händer sen är oklart.
– Jag tror att det finns en viktig poäng med att ha en ny person som prefekt när två institutioner slås ihop. Att ta en person som jobbat på den ena sidan, som jag kommer att ha gjort i fem år då, är svårt. Jag skulle antagligen anses vara för HDK-anfrätt av personalen på Valand, säger han.

Annars menar att det mesta kommer bli bättre vid sammanslagningen och så småningom flytten till Campus Näckrosen.
– Det här huset är väldigt härligt, känslan när man stiger in i foajén exempelvis, men det är också lite problematiskt. Det är inte byggt för den verksamheten vi har nu, med så mycket forskare och administration blir det problem att få plats, lokalerna är inte ändamålsenliga, säger han.

De gamla konflikterna som ledde till att sammanslagningen 2012 inte blev av var han inte inblandad i.
– Jag vet att det var mycket diskussioner och att det någon gång på ett möte blev dålig stämning mellan Valands och HDK:s personal. Man tyckte att fri konst och design och konsthantverk var för olikt, att de verkade under för olika villkor. Jag tyckte det var svårt att förstå då och jag kan inte förstå det i dag heller. Jag menar film och litterär gestaltning är också väldigt olika mot fri konst men det har ändå visat sig att det gått väldigt bra att samarbeta. Men någonting har hänt sen dess, både Valand och vi har fått många externa rekryteringar och de senaste åren har vi börjat samarbeta mer. Nu finns det inte alls samma motsättningar, säger han.

Han berättar att de jobbat aktivt för att bryta de osynliga hierarkier som finns på skolan, exempelvis för att synliggöra Steneby vars verksamhet ofta hamnar i skymundan.
– Det känns bra att vi fokuserat på de här ämnena inför sammanslagningen. I den organisation som vi tagit fram så säger vi att det är personalens kompetens som är det viktiga, inte var du är organisatoriskt placerad. Om du till exempel är konstnär och placerad i ett arbetslag så är det du kan något som gäller för hela institutionen – vi ska samarbeta mer mellan enheterna helt enkelt, säger han.

En anledning till att samarbetet inte varit mer utbrett tidigare är för att det inte funnits någon struktur för det, enligt Ulf Dalnäs. Programmen har sett för olika ut att för att man ska kunna göra gemensamma kurser.
– Scheman, poängstorlekar och hur kurserna ligger. På Valand går kurserna parallellt, i strimmor medan vi här på HDK har en kurs i taget, bara det är ett stort hinder för samarbete, säger Ulf Dalnäs innan han tittar på klockan och meddelar att han måste vidare. 

När han tagit några steg vänder han sig om.
– Jag hoppas att Mick säger ungefär samma saker. Det gör han nog inte men det kanske inte är poängen heller, säger han med ett snett leende.

konst2

Framför den orangea tavlan i mötesrummet på Akademin Valand gestikulerar Mick Wilson när han berättar om varför myten om konstnären som ett geni måste dö. Och varför det har med sammanslagningen av HDK och Valand att göra.  
– Jag menar att kreativa personer som konstnärer, designers, författare och konsthantverkare helt enkelt inte är speciella personlighetstyper. De är likvärdigt kapabla på alla sätt, intellektuellt och socialt, de är bara människor som valt att utforska den kreativa stigen. Jag vill inte uppmuntra fantasin om den konstnärliga myten. Varför? För att den gör konstnären till ett barn, jag är inte intresserad av det!

Ett exempel på när den här konstnärliga myten riskerade att reproduceras och spridas med Akademi Valand som avsändare var förra året då GU:s kommunikationsavdelning spelade in korta filmer för att marknadsföra de olika fakulteterna. Filmen om den konstnärliga fakulteten sände ut helt fel signaler enligt Mick Wilson.
– Haha, nej det stämmer att jag inte var speciellt nöjd med den där filmen. Om du jämför med hur exempelvis den naturvetenskapliga fakulteten marknadsfördes, där var det forskare som vände sig ut mot världen medan det i vår film var konstnärer som vände sig in mot sig själva. Om vi spottar ut den här klichén att du upptäcker dig själv om du går på konstskola så blir potentiella studenter ointresserade av oss. Min känsla var att filmen sa att om du studerar konst får du utforska din identitet men om du studerar naturvetenskap får du utforska världen. Och jag tycker att nej, det du får genom konstnärliga utbildningar är just tillgång till världen!

Mick Wilson menar att det är på grund av den konstnärliga myten som studenter och personal inte ville jobba tillsammans tidigare och att detta är något han jobbat aktivt för att förändra sen han kom till Valand.
– Varje fredag förmiddag här på Valand så har vi studenter från alla ämnen som delar samma kurser och klassrum. Film, foto och fri konst-studenter möter varandra. Känslan av att vara jämställda finns där. Jag vet att vissa människor är oroliga att de här gamla konflikterna kommer att uppstå igen vid sammanslagningen men jag tror inte att det behöver bli ett problem. Du får berätta för folk, skapa kontaktytor där de kan jobba tillsammans, då kommer det att bygga relationer, avslutar han.
 

 

AKADEMIN VALAND

Antal studenter:
Cirka 400.
KANDIDATPROGRAM:
Filmisk gestaltning
Fotografi
Fri konst
Litterär gestaltning
MAGISTERPROGRAM:
Litterär överersättning
MASTERPROGRAM:
Film
Fotografi
Fri konst
Litterär gestaltning

 

HDK

Antal studenter:
Cirka 800.
KANDIDATPROGRAM:
Design
Keramikkonst
Möbeldesign
Smyckekonst
Textil – Kropp – Rum
Textilkonst
MASTERPROGRAM:
Business & Design
Child Culture Design
Konsthantverk
Tillämpad konst och formgivning
Samt:
Lärarutbildningar inom bild och slöjd

Illustration: Karin Borg
Foto: Violetta Kovacka

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se