Reportage, IT-fakulteten

Foto: Violetta Kovacka.

På andra sidan älven

Ett stort problem sägs ofta vara Göteborgs universitets geografiskt splittrade fakulteter. Störst risk för att hamna utanför torde därmed Campus Lindholmen löpa. Spionen tog båten till Hisingen för att ta reda på om IT-fakulteten känner sig åsidosatta.  

Jonas Landgren pekar ut genom fönstret. Viceprefekten för grundutbildning och avancerad nivå på institutionen för tillämpad IT har använt sitt kontorsfönster som en förlängd whiteboardtavla – såväl arbetsanteckningar och stödord som datumen för den senaste tidens avklarade triathlonlopp är skrivna med vit penna på glaset. Trots det har han ett bra spanläge från hörnkontoret på fjärde våningen i hus Patricia. 

Några hundra meter bort markerar två stillastående byggkranar platsen där den omdiskuterade skyskrapan Karlatornet är planerad att byggas, ett stenkast närmare syns Lindholmen Science Park och strax under fönstret sneddar studenter på sin väg till busshållplatsen över två kvadratiska gräsplättar.
– På de här gröna ytorna tror och hoppas jag att det byggs universitetsbyggnader i framtiden. Generellt så byggs det en hel del, de senaste åren har det blivit fler caféer och lunchrestauranger här ute. Och Fysiken har slått upp ett gym inne på Lindholmen Science Park. Det är bra, förtätningen signalerar att vi inte bara är tillfälligt här ute, säger Jonas Landgren men hinner knappt avsluta meningen innan han kommer på sig själv.

– Nej, så heter det inte! Jag gillar inte det där – ”ute” på Lindholmen. Att bara säga på Lindholmen räcker. Jag bor själv i Kungsbacka så med den logiken borde jag säga ”ute” i Kungsbacka men det gör jag ju inte, säger han.

Att Campus Lindholmen är avskilt från övriga universitetet på grund av sin geografiska position håller han inte med om. Enligt Jonas Landgren handlar det snarare om en mental distans och påpekar att det i praktiken är väldigt lätt att ta sig till och från Lindholmen.
– Själv tar jag oftast bilen men det är verkligen inte att rekommendera. Om du inte gillar att sitta i bilkö. Nä men seriöst, vi är grymt nära Järntorget, Stenpiren och Centralstationen. Man behöver egentligen aldrig kolla tidtabellen, båtarna och bussarna går hela tiden, säger han. 

Jonas Landgren har arbetat på Lindholmen sedan 2003. Och att det blev just det gamla varvsområdet som blev platsen för universitetets expandering över älven var ingen slump.
– Idén med Campus Lindholmen var just kopplingen till industrin. Man ville bygga upp ett innovationskluster med industrin, offentlig sektor och akademin. Håller du på med tekniska innovationer är det här helt enkelt ett bra ställe att vara på, säger han.

Ett exempel på en sådan innovation är ett av projekten som han jobbar med just nu: ett tjugotal studenter från IT-fakultetens två institutioner, Tillämpad informationsteknologi och Data- och informationsteknik, ska ta fram några olika, enklare utbildningar för flyktingar i Zaatari i norra Jordanien. Zaatari är ett av världens största flyktingläger med en stor del flyktingar från inbördeskrigets Syrien. Mer än 80 000 människor bor där. 

Jonas Landgren, som själv besökt lägret, nickar mot några upptejpade bilder ovanför sitt skrivbord. På bilderna syns långa rader av plåtskjul i den jordanska öknen. 
– Vi har tidigare bedrivit en programmeringskurs i Java i Zaatari och när den var slut ville vi fortsätta med någon aktivitet. Vi hade upparbetat relationer med olika organisationer som jobbar i lägret och någon kom på att vi borde koppla ihop våra studenter med människorna där. Att de, ofta unga människor som studerade innan kriget bröt ut, skulle få en motpart på Göteborgs universitet. Tanken är att vi ska ha engelska-, IT- och programmeringskurser, säger han.

Undervisningen i flyktinglägret är tänkt att ske på distans via exempelvis Skype, Whatsapp eller Google Drive och är en helt frivillig aktivitet för studenterna vid IT-fakulteten. Och många har anmält sitt intresse.
– Det är kul att så många är intresserade! Jag upplever att vi jobbar väldigt nära våra studenter, vi är inte så många här ute och det bidrar väl till närheten, säger Jonas Landgren som sekunden efter ser ut att bita sig i tungan.

– Nej, nu sa jag det igen! Inte ”ute på”, bara på Lindholmen! Vi befinner oss på Lindholmen, upprepar han med tydlig betoning på den retliga prepositionen innan han fortsätter:

– Våra utbildningsprogram, här på Lindholmen, är relevanta. IT-industrin går bra och skriker efter arbetskraft. Och våra studenter får ju inte bara jobb utan de skapar även sina egna jobb genom att starta till exempel konsultbolag eller egna mjukvaruföretag, säger han.

Sen IT-bubblan sprack kring millennieskiftet har branschen inte varit med om någon riktig dipp och i takt med att mer och mer av samhället digitaliseras är studenterna på Lindholmen hett villebråd på arbetsmarknaden.

Några exakta siffror på hur många studenter som får jobb efter sina studier finns inte men fakultetens kommunikatör Catharina Jerkbrant är övertygad om att det är många.
– Det finns ingen statistik ännu, men ”de allra flesta” är en känsla vi har. Rätt många lockas också att ta anställning och jobba extra inom området innan studierna är avslutade, en del väljer att avsluta sina studier i förtid av den anledningen. 

Ett – förvisso delikat – problem som Dick Stenmark, prodekan vid IT-fakulteten, kan bekräfta.
– Tidigare år har det hänt att företag har samlats i vår foajé och utanför entréerna för att rekrytera bland våra studenter som läser sista året. Och vi ser ju självklart helst att de läser klart först, säger han.

Han berättar vidare att antalet sökande till deras utbildningar är stabilt och går lite uppåt hela tiden.
– Vi har jobbat strategiskt och breddat rekryteringen för att hitta de rätta studenterna till våra utbildningar, säger Dick Stenmark.

Ett tecken på att de lyckats med att hitta motiverade studenter är att fakultetens genomströmningsstatistik förändrats till det bättre. Under en femårsperiod har fakulteten ökat genomströmningen, det vill säga antal godkända studenter som avslutar sin utbildning med godkända betyg, från 71 procent år 2011 till 91 procent 2016.

Både bland personal och studenter finns det många som kommer från andra länder än Sverige – bortåt hälften av personalen och ungefär en tredjedel av de drygt 800 helårsstudenterna på IT-fakulteten är utlandsfödda.

marko IMG 5070

En av de internationella studenterna är Marko Stanoevich som har tentapluggat hela dagen när han slår sig ned vid ett av långborden i det eftermiddagstomma lunchrummet. 21-åringen från Bulgariens huvudstad Sofia läser andra året på det internationella kandidatprogrammet Software Engineering and Management och berättar att han hade ögonen på Sverige några år innan han flyttade.
– Att det blev just Göteborg beror på att jag var trött på stora städer. Och det är billigare att leva i Göteborg än i Stockholm. Campus Lindholmen erbjuder undervisning på engelska och allt jag vill lära mig finns under samma tak. Jag gillar stämningen här, den gör mig glad. ”It puts a smile on my face”, säger han. 

Han har ännu inte bestämt sig för vad han ska göra i framtiden. Antingen fortsätter han studera och tar en masterexamen i Software Engineering eller börjar jobba. Han nämner Spotify som en framtida intressant arbetsplats i Sverige.
– Nu när jag bor och studerar här så bygger jag samtidigt naturligt upp ett nätverk vilket kan hjälpa till. Men samtidigt har jag ett sug efter att bo någon annanstans några år. Asien kanske, säger han. 

Trädens höstskrud på gårdsplanen utanför hus Patricia skyddar inte tillräckligt och Jonas Landgren använder vänsterhanden för att skugga ögonen mot den ovanligt starka solen. Med andra handen pekar han igen, den här gången mot husen runtomkring.
– På ett av taken finns GU:s och Chalmers loggor men annars är det inte mycket som visar att vi befinner oss i en akademisk miljö. Vi pratar mycket om att vi är nära industrin och att det ska finnas länkar mellan akademi och industri. Det är väl bra men det finns ganska mycket att göra för att symboliskt visa att det här är Göteborgs universitet. Det hade inte gjort något om man utvecklade GU:s visuella närvaro här ute på Lindholmen, säger han.

– Okej, nu sa jag det igen, säger Jonas Landgren efter att ännu en gång ha kommit på sig själv med att säga fel.

Han skrattar till och konstaterar att ”det är bedrövligt” innan han börjar spåna.
– Varför inte glasa in området här mellan husen? Eller ha värsta stora GU-loggan i någon typ av coolt material? Det är egentligen inte något som påverkar verksamheten men jag tänker att vi borde ha lite högre svansföring. Och i många år har vi väntat på att någon annan ska ta det beslutet men om det ska ske måste vi nog själva driva de frågorna, det kommer ingen utifrån och gör det åt oss.

– Men det viktigaste är studenterna. Vi är här för deras skull, inte tvärtom. Utan dem är vi ingenting, säger han innan det är dags att återvända till hörnkontoret för att ”skörda lite mejl” och fila vidare på projektplanen för undervisningen i flyktinglägret Zaatari.

Strax intill går en grupp studenter förbi. De har datorväskor i händerna och pratar engelska med varandra. 
– Vi är en del av världen, det förstår man när man står här. På Lindholmen, säger Jonas Landgren. 

GU och Chalmers

Tidigare var IT-fakultetens båda institutioner integrerade mellan Göteborgs universitet och Chalmers. Men från 1 maj i år är det bara institutionen för data- och informationsteknik som är fortsatt integrerad mellan skolorna medan Institutionen för tillämpad informationsteknologi nu sköts enbart av GU. Omorganisationen är inget som märks i det vardagliga arbetet utan handlar till störst del om byråkrati och administration. 

 

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se