Bostadsbristen löses med nytt miljonprogram?

Miljonprogram istället för marknadshyror

Svaret på bostadsbristen är ett nytt miljonprogram, en reell och koordinerad insats från både stat och kommun för att bygga bort bostadsbristen, skriver studenten Nick Quantock på Spionen Debatt

Svaret på bostadsbristen är ett nytt miljonprogram, en reell och koordinerad insats från både stat och kommun för att bygga bort bostadsbristen, menar studenten Nick Quantock.

Svar på Naod Habtemichaels artikel om bostadskrisen på Spionen Debatt

Centerpartisten Naod Habtemichael i Spionen 2016-1 skriver om den skriande och i längden ohållbara bristen på studentbostäder i Göteborg och andra städer. Som centerpartist och trogen anhängare till marknadslösningar på alla möjliga sociala problem dammar han av den gamla och tröttsamma dunderkuren som heter marknadshyror, eller fri prissättning på hyresrätter.

Argumentet lyder att om man tillåter efterfrågan och utbudet att jämnar ut varandra, då får man i början en kraftigt förhöjd hyra som i sin tur lockar fram byggherrarna att bygga flera hyreslägenheter vilket innebär att hyran sjunker till en mer human nivå pga. ökat utbud. Så enkelt är det, precis som när priset på potatis ökar, då lockar man flera potatisodlare att odla potatis vilket leder till ett utökat utbud som i sin tur leder till ett lägre jämnviktspris. Allt detta i enlighet med alla introduktionskurser i nationalekonomi världen över.

Men om man bläddrar vidare i introduktionsboken upptäcker man någonting annat - nämligen att lagen om utbud och efterfrågan inte är allmän lag, det finns undantag. Det finns nämligen marknader som inte fungerar lika smidigt och effektivt som marknaden för potatis och de flesta andra varor där det är relativt lätt att höja utbudet för att tillfredsställa en ökad efterfrågan.

I dessa marknader finns det betydande hinder i vägen för försök att utöka utbudet. En marknads inneboende förmåga att reagera på förändringar i pris eller efterfrågan kallas med nationalekonomins språkbruk ”elasticitet”. En ”inelastisk” marknad är därför en marknad som har svårt att åstadkomma ett ökat utbud därför att det finns en viss tröghet eller vissa flaskhalsar i systemet som gör att marknaden inte fungerar utan hjälp utifrån. Marknaden för bostäder är tyvärr en av dessa ”elastiska” marknader. Det finns artificiella flaskhalsar som Naod med all rätt har påpekat i sin artikel, såsom det kommunala planeringsmonopolet, onödiga byggnadsregler och ett alltför litet antal byggherrar som tillåts dominera marknaden, vilket innebär en oligopol-liknande struktur. Men utöver dessa finns det andra flaskhalsar och trögheter som är så att säga inbyggda i systemet, och därmed svårare att övervinna. Bristen på mark och byggbara tomter i våra städer, behovet av vatten och avlopp är bara några. Att bygga hus och lägenheter är i sig ett långtidsprojekt som innebär att marknaden inte kan utöka tillgången över en natt. Denna inelasticitet gäller även på efterfrågessidan. Att ha en bostad hör till ett av människans mest basala behov, t.o.m. inskriven i FNs lista över mänskliga rättigheter.

Man kan avstå från potatis och äter ris i stället om man anser att priset på potatis är för högt. Men man flyttar ogärna ut på gatan om man får en rejäl hyreshöjning – i stället biter man ihop, försöker tjäna lite extra pengar eller avstår från att köpa andra saker. Situationen kan liknas vid en törstig människa som tvingas betala överpris för vatten under en ökenvandring.

De som tror att höga hyror leder till fler bostäder behöver bara titta på hur det ser ut i andra länder. I Oslo, där man införde marknadshyror för några år sedan har hyrorna stigit påtagligt men inte lett till mer privat byggande. I London har priset på bostäder och hyror för lägenheter i den privata sektorn stigit såpass mycket att detta har blivit ett reellt hot mot den ekonomiska utvecklingen i stort. Så ser det ut i de flesta länder runt om i världen. Ingenstans har den fria marknaden klarat av att bygga bort bostadsbrist, något som den social-liberale John Kenneth Galbraith, en av 1900-talets största nationalekonomer, har kallat för den ”den moderna kapitalismens största försummelse”. Resultatet av fri prissättning på hyresmarknaden i Sverige skulle bli en sällan skådad överföring av pengar från de som inte äger sina bostäder till en liten grupp av redan förmögna hyresvärdar och en meningslös och permanent hyresinflation. Man ser resultatet av den fria marknaden på villa- och bostadsrättspriser. Villapriser har skenat iväg under de sista årtiondena, men har endast lett till en marginell ökning av byggande av villor och radhus.

Naod ställer i sin artikel två grupper mot varandra: 1) en priviligierad (om man så vill) grupp som drar fördel av dagens system med en reglerad hyressättning och hyror som de har råd med och som dessutom tillfredsställer hyresvärdarnas krav på lönsamhet och 2) studenter och andra unga människor som tvingas betala ockerhyror och ”tjata halsarna torra för att höra efter om deras bekanta känner till något boende”.

Men bara för att en grupp nekas rättvisa behöver inte betyder att den andra gruppen snyltar på den andra gruppen. Svaret är ett nytt miljonprogram, en reell och koordinerad insats från både stat och kommun för att bygga bort bostadsbristen. Man hade råd att göra det för 50 år sedan när Sveriges BNP var bara hälften av vad den är nu, så what are we waiting for?

NICK QUANTOCK,
STUDERANDE PÅ KURSEN POLITISK IDÉHISTORIA VID NSTITUTIONEN FÖR LITTERATUR, IDÉHISTORIA & RELIGION.

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se