Klyftorna, som fortfarande lever kvar sedan apartheideran, innebär att det är finansiella medel som avgör vem som har möjlighet att studera på högskola i Sydafrika. Den planerade höjningen av avgifter för högskolan inför 2016 var droppen som fick bägaren att rinna över, menar Carl Bradshaw.

Studentprotester mot mammons makt

Klyftorna, som fortfarande lever kvar sedan apartheideran, innebär att det är finansiella medel som avgör vem som har möjlighet att studera på högskola i Sydafrika. Den planerade höjningen av avgifter för högskolan inför 2016 var droppen som fick bägaren att rinna över.

DEBATT: Klyftorna, som fortfarande lever kvar sedan apartheideran, innebär att det är finansiella medel som avgör vem som har möjlighet att studera på högskola i Sydafrika. Den planerade höjningen av avgifter för högskolan inför 2016 var droppen som fick bägaren att rinna över.

Cirka hälften av de elever som påbörjar första klass når aldrig årskurs tolv och endast runt tolv procent kvalificerar för vidare högskolestudier. Fees Must Fall - kampanjen påvisar ett övergripande problem i det sydafrikanska samhället som inte enbart rör sig om orimliga högskoleavgifter. Den grundläggande problematiken är istället de strukturer som fortfarande lever kvar sedan apartheideran. Klyftorna innebär att det är finansiella medel som avgör vem som har möjlighet att studera på högskola.

I ett tal från 1993 uppmanade Nelson Mandela Sydafrikas fackföreningsförbund att alltid fortsätta bekämpa framtida orättvisor, oavsett vem som kan tänkas vara förtryckaren:“If the ANC does to you what the apartheid government did to you, then you must do to the ANC what you did to the apartheid government".

Största demonstrationerna sedan 1976

De senaste veckornas studentprotester i Sydafrikas storstäder illustrerar många studenters tydliga och enade missnöje med den sittande ANC-regeringen och Mandelas uppmaning skulle lika väl kunna ha riktats mot dem. Enligt The Guardian är protesterna de största sedan apartheidprotesterna i Soweto 1976. Den planerade höjningen av avgifter för högskolan inför 2016 var uppenbarligen droppen som fick bägaren att rinna över. Det är därför berättigat att ställa frågan huruvida det rådande missnöjet är ett uttryck för en orwelliansk metafor, där ANC har gått från befriare till förtryckare, inte genom apartheid utan genom korruption och neglegering av det Sydafrikanska folkets rättigheter.

Margaret Thatcher och Ronald Reagan, bland många andra, stämplade ANC som terrorister och underminerade därmed en legitim motståndsrörelse, vars mål var att bekämpa en rasistisk och förtryckande regim. För närvarande kommer dock inte kritiken mot ANC från världens västerländska högerledare utan från dem vars rättigheter ANC en gång i tiden kämpade för, nämligen den underprivilegerade icke-vita populationen. Samtidigt som man bör respektera ANC för dess omfattande roll gällande kampen för demokrati bör aldrig politisk legitimitet enbart baseras på vad som gjorts historiskt. I ett demokratiskt samhälle korrelerar istället legitimiteten till politisk makt med förmågan att tillgodose behoven hos de människor du representerar.

Klyftorna mellan finns kvar

Gällande frågan om lika möjlighet till högskoleutbildning bland Sydafrikas befolkning har ANC svikit dem de representerar. Det missnöje som ger sig till känna för tillfället handlar inte endast om orimliga högskoleavgifter. Den reella problematiken rör bristen på möjligheter i samhället överlag. Icke-vita är fortfarande underrepresenterade i akademiska sammanhang, trots att de utgör cirka åttio procent av Sydafrikas totala befolkningsmängd. Tjugoen år efter att ANC tog över den politiska makten, finns förtrycket och klyftorna fortfarande kvar.

Artikel 26 i FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna uttrycker inte explicit avgiftsfri högskoleutbildning som en rättighet. Högskoleutbildning ska istället vara ”equally accessible on the basis of merit”. Höga avgifter som omöjliggör högskoleutbildning för stora delar av en befolkning är därmed ett brott mot mänskliga rättigheter. Kravet på avgiftsfri högskoleutbildning är inte orealistiskt och existerar inte enbart i europeiska länder såsom Tyskland, Norge och Sverige. I BRICS-länder, såsom Ryssland och Brasilien, är avgiftsfri högskoleutbildning en möjlighet. Ofta avgör dock strukturell segregering vem som har möjlighet att ta del av det här privilegiet. The Atlantic´s artikel ”Brazil: Where Free Universities Largely Serve the Wealthy” från april i år illustrerar tydligt den här problematiken.

Går att göra högskolan avgiftsfri

Från ett budgetperspektiv skulle det vara fullt möjligt att förse medborgare som inte har tillräckliga finansiella medel med avgiftsfri högskoleutbildning och den sydafrikanska regeringen har full kännedom om detta. Under 2012 mottog Blade Nzimande, Minister for Higher Education and Training, en rapport som han själv låtit ta fram och som sammanställts av en expertgrupp på området. Slutsatsen av rapporten framhöll att det finns finansiell kapacitet att introducera avgiftsfri högskoleutbildning för behövande, vilka annars inte har möjlighet att påbörja en högskoleutbildning.

Ponera att Sydafrika inför avgiftsfri högskoleutbildning. Detta skulle i sin tur kunna bli ett riktmärke för andra BRICS-länder att jämföra sig emot. BRICS grundades på premissen att länder inte behandlas jämlikt på den globala scenen. Genom att gå ett steg längre och inte enbart fokusera på det makropolitiska, skulle de sydafrikanska studentprotesterna kunna bli en väckningsklocka för att förbättra medborgerliga rättigheter inte bara i Sydafrika utan även i samtliga andra BRICS-länder. Det är något som skulle behövas.  Med cirka fyrtio procent av det globala antalet högskolestudenter har BRICS-länderna kapacitet att tillsammans också påverka debatten om avgiftsfri högskoleutbildning globalt.

"Sämsta utbildningssystemet"

Det är dock inte tillräckligt att enbart fokusera på lika möjligheter till högskoleutbildning. Mer uppmärksamhet måste riktas mot bristen gällande implementering av rätten till utbildning på samtliga nivåer. I en rapport från 2013 hävdar Nicholas Spaull från the Centre for Development and Enterprise ”that there is an on-going crisis in South African education, and that the current system is failing the majority of South Africa´s youth”. Spaull hävdar vidare att Sydafrika har det sämsta utbildningssystemet av alla medelinkomstländer. Hälften av de elever som påbörjar första klass når aldrig årskurs tolv och enbart tolv procent kvalificerar för vidare universitetsstudier enligt rapporten.

Att sträva mot att finansiella medel inte ska kunna styra vem som har möjlighet att påbörja en högskoleutbildning är ädelt men de femtio procent av sydafrikaner som inte når årskurs tolv måste inkluderas i debatten. Mammons makt är stark i Sydafrika och studentprotesterna vi sett de senaste veckorna är bara toppen på isberget.

CARL BRADSHAW
Arbetar för projektet A Chance for Every Child i Kapstaden, Sydafrika. Projektet syfte är att fungera som en plattform för lärare, vårdnadstagare och socialarbetare som alla arbetar för att möjliggöra kvalitetsutbildning för barn som ofta kommer från utmanande kontexter.

Debattartikeln publicerades ursprungligen på Föreningen för Utvecklingsfrågors blogg:
http://fufkorrespondenterna.com/2015/11/17/studentprotesterna-i-sydafrika-klyftorna-lever-kvar-21-ar-efter-apartheids-fall/

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se