Foto: Violetta Kovacka.

"Att vara äldst känns inte något speciellt"

Han läser det som är roligt, det som allmänbildar och det han är nyfiken på. Han efterlyser bättre pedagoger och ser till att sitta längst fram. Anders Thorslund är den eviga studenten. 

Anders Thorslund hälsar oss välkomna in i sitt hem i Kaverös. Han är student och läser under vårterminen sin allra första kurs på distans. 
– Ja, det bara råkade vara så att den här kursen ges på distans. Jag är van vid föreläsningar och skolbänk, men det har fungerat alldeles utmärkt att sitta hemma och arbeta.

Han vill dock varna för ett stökigt arbetsrum.
– Usch, där är en sån oreda, det behöver vi inte titta på. 

Med sina 82 år är Anders Thorslund Göteborgs universitets äldsta student. 
– Jaha, är det så pass? svarar han när han får veta. 

– Att jag hör till de äldsta, var jag väl inte alls förvånad över, säger han och skrattar till. Men att jag är äldst, det visste jag inte och det känns väl inte alls något speciellt. 

Han gick i pension för 17 år sedan. Men redan innan karriären lades till handlingarna började han att studera vid sidan om sitt arbete. 
– Medan jag fortfarande var verksam och arbetade så läste jag till exempel oceanografi och kurser som hade koppling till mitt arbete. Men sen har jag släppt det och bestämt mig för att bara läsa det jag tycker är roligt. 

Roligast har italienska varit. 
– Italienska tyckte jag mycket om. Så jag läste nästan allt som gick att läsa på GU! Men sen när där tog slut har jag fortsatt på Senioruniversitetet där vi träffas en gång i veckan och diskuterar en italiensk bok vi läst.

Ett rikt arbetsliv, med bland annat avstickare till FAO i Rom i tre år – där intresset för italienska föddes och ett FN-uppdrag till Kuwait, tog sin början efter Chalmers 1961.
– Chalmers var jobbigt. På den tiden fanns det inga datorer. Vi levererade långa, omfattande uträkningar över många, många sidor och hade oerhörd fokus. Parallellt levde vi efter devisen ”Study hard, party hard!” och det var bara ett fåtal som vi tappade på vägen. De flesta som kom in kom också ut, men det var tufft att komma in. 

Den fyraåriga utbildningen krävde stort engagemang och han hann inte med så mycket mer än just sina studier . 
– Jag var inte engagerad i annat, i kören eller annat studentikost. Men jag uppskattade kårens arbete och var givetvis medlem, det var man tvungen att vara då. Sen var vi en kull med enbart killar i vår sektion, där fanns inga tjejer att engagera sig i. De få som kunde skymtas på Chalmers läste till arkitekter, men vi hade inte nästan ingen kontakt över gränserna. 

Han läste bland annat vatten- och avloppsteknik eller som han själv tillägger ”det som idag sorterar under begreppet miljö” och direkt efter utbildningen fick han jobb. 
– Det var lätt att få på den tiden. Jag jobbade med vatten och avlopp och med saneringen av Bohuskusten. På den tiden hade regeringen infört ett byggstopp fram tills att situationen löst sig. Folk samlade ju vatten från tak och allt möjligt annat och släppte ut sitt avlopp hit och dit, så sådana sanitära oegentligheter jobbade vi med att ordna upp med hjälp av statsbidrag. 

På väggarna hemma hos Anders hänger minnen från resor han gjort. Han berättar om ett foto med en falk på, vars ram hans chaufför i Kuwait skänkt honom. 

anders thorslund IMG 9994

 

En annan är på en valaffisch från Ungern, som då liksom nu egentligen ska vara omöjlig att få tag på. Men Anders lyckades och han lyckades även med konststycket att bila hem från Kuwait, i mitten på 60-talet. 
– Jag beviljades tjänstledigt i två omgångar. Första gången efter bara ett par år som anställd för att ta mig an ett och ett halvt år långt FN-uppdrag i Kuwait där vi byggde ett stort avloppsreningsverk i öknen. Sen bilade vi hem därifrån, jag och min dåvarande fru. Det fanns ju varken GPS eller några smarta telefoner på den tiden. Under en lång period så visste ingen var vi var, säger han och skrattar. 

– Det hade jag aldrig låtit mina barn göra idag, tillägger han. 

Sedan pensionen har Anders studerat något varje termin. Han har varit på nästan alla Göteborgs universitets institutioner och nu har han släppt taget om det där att ta poäng på sina kurser. 
– För mig handlar det om allmänbildning och om att hålla hjärnan igång och kanske framförallt egentligen att som pensionär kunna strukturera min tid. Ett tandläkarbesök kan inte vara allt som fyller dagen. Man måste sysselsätta sig, säger han och berättar vidare om sitt schema med vattengympa och annat som tar upp tid. 

Att sättet att studera idag skiljer sig från när han själv började för nu 61 år sedan, märker han av på många sätt. 
– De som är nya – de verkar inte ta studierna på allvar. De verkar inte förstå att de ska sätta igång. De ser ut att vänta på att det ska hända saker, men mitt tips är att ta tag i det där från början! Studietekniken växer fram. 

– Mitt främsta tips till de äldre är – sitt längst fram! Föredragshållarna anpassar sig inte efter oss äldre och våra begränsningar. Ibland står de och pratar med en overheadbild. Och ja – det är ju bra om overheaden sen fungerar också. Jag vet inte hur många föreläsningar som går ut på att hitta vaktmästaren, säger han och skakar på huvudet. 

Han lyfter fram vikten av god pedagogik och framhåller universitetslektorn Maria Sundin som en just ”fantastisk pedagog”. Sitt eget engagemang under föreläsningar håller han tillbaka. 
– Jag är avvaktande med att delta i diskussioner, vill inte framstå som någon som kommer från antikhallarna. Men visst har vi fått till bra diskussioner emellanåt, framförallt de gånger vi haft en åldersspridning i gruppen. Tidigare kom det en hel del nya sociala kontakter med studierna. Numer går jag mest dit och lyssnar, och när det är klart så går jag hem, säger han och kastar en blick ut genom köksfönstret.  

– Och med åren har jag märkt att det är nya utmaningar. Till exempel att lära sig glosor – det är ett hopplöst företag. Mina studier handlar mer om de associationer jag gör till tidigare erfarenheter.

Inför höstterminen har han sökt in till kursen Geografiska informations- system, GIS, på Geofysik där han hoppas komma in, men så stannar han upp:   
– I min ålder kan man inte planera så långt fram. Det är knappt så att man kan räkna med en termin i taget. Men jag har sökt in, även om jag höll på att missa sista ansökningsdatum. I år hade jag inte förstått att man inte trycker katalogen – det hade varit bra att annonsera ut det mer än man gjort, säger han engagerat när han reser sig från köksbordet för att säga hej då.

Anders

• Namn: Anders Thorslund.
• Ålder: 82 år.
• Tidigareyrke: Miljö- och folkhälsoplanerare.

• Studerar: Sin första kurs på distans, Klimatförändringar/människa/samhälle, 7,5 hp.

 

 

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se