Foto: Aldijana Talic, Violetta Kovacka.

Etik till varje pris

Återstoden av den akademiska karriären var planerad att tillbringas i Oxford och på dess anrika universitet. Men Bo Rothstein valde att avsäga sig sin professur. Ett ovanligt och oväntat beslut som fått många att höja på ögonbrynen och honom själv att ifrågasätta Oxford universitetets värnande om den akademiska friheten. Ett beslut, som också tar honom tillbaka till Göteborg och Statsvetenskapliga institutionen.

– Vad skulle jag göra? Jag hade inget val. Att stå inför mina studenter och föreläsa om etiska dilemman inom dysfunktionella statsapparater och korruption samtidig som pengarna som finansierar min tid där kommer från samma person som donerar pengar till Donald Trump – hur skulle jag någonsin kunna stå för det? frågar Bo Rothstein högt medan vi promenerar Vasaallén bort mot Statsvetenskapliga institutionen och hans nygamla korridorer. 

Det är höst i Göteborg och löven har fallit. Bo Rothstein är hemma över helgen och schemat är tight.
– Så är det med forskarlivet. Ens karriär kantas av en mängd nej, nej, nej och avslag för att sen, när man börjar närma sig slutet på densamma, plötsligt vända. Nu måste jag istället tacka nej till att hålla många föreläsningar i världens alla möjliga hörn. Det är bara att acklimatisera sig! 

Sedan januari 2016 har Bo Rothstein pendlat mellan familjens hem i Vasastaden och det i Oxford. Hösten 2015 tackade han nämligen ja till att tillträda som professor på Oxford universitetets institution Blavatnik School of Government.
– Ja, det var så klart en ära. Det var i början på juli och jag och hustrun var i Italien när de ringde och ville att jag skulle komma till Oxford för en intervju. Jag tänkte först att vi skulle kunna lösa det via Skype men ångrade mig efter inrådan från en vän. Istället hyrde jag bil för att ta mig till Nice och senare ett flyg därifrån till London. Det gick så fort allting. Och det kunde inte vänta för deras terminer ser annorlunda ut än våra.

– Jag hade ingen proper packning med mig heller så i Nice fick jag snabbt införskaffa en kostym och ja, senare samma dag fick jag beskedet att de ville att jag skulle börja efter årsskiftet, säger han och öppnar dörren till entrén på Sprängkullsgatan, som just denna lördag kryllar av högskoleprovsskrivande studenter.

Precis innan vi kliver in pekar han upp mot institutionens vänstra hörn:
– Där uppe hade jag mitt arbetsrum och det ska jag tydligen få tillbaka nu när jag återvänder. Ett väldigt generöst drag av institutionen må jag säga, tillägger han och ler. 

 BO sektion K på Nuffield
Arbetsrummet ligger i sektion K av huset och alldeles intill fakultetens kapell.

Hot mot demokratin

Hit till Sprängkullsgatan och sitt gamla arbetsrum, återvänder alltså Bo Rothstein efter sin sista dag i Oxford den 31 december i år. Men sin sista dag på Blavatnik School har han redan gjort.

Blavatnik School of Government är en institution vid ett av Oxford universitetets 38 fakultet. Det är en stor, prisbelönt glasbyggnad, invigd i maj 2016 av ingen mindre än Storbritanniens prins William. Arkitektoniskt skiljer sig Blavatnik School på alla sätt möjliga från Oxford universitetets före detta klosters 1500-tals stenfasader, men framstår trots det som ett ganska diskret verk på Walton Street alldeles mittemot Oxford University Press.

Nästa gång vi möts, cirka två veckor senare, är det i ett soligt Oxford, på just Walton Street, vid Oxford University Press grindar, på andra sidan gatan om Blavatnik School.
– Trots att min uppsägningstid är fyra månader är jag inte längre välkommen dit. Mitt rum som var just där, säger han och pekar upp mot glashusets även här vänstra sida, är tömt. Jag har inte längre någon undervisning där och ingen kontakt med studenterna.

Skolan är uppkallad efter Sir Leonard ”Len” Blavatnik, en 60-årig ukrainskfödd miljardär som sedan 1984 även är amerikansk medborgare. Han utnämndes 2015 till Storbritanniens rikaste man och tidigare detta år även till ”Sir” för sina insatser inom filantropin. 2010 donerade Blavatnik 75 miljoner pund till Oxford universitetet och bygget av skolan inleddes. Skolans vision: ”A world better led. A world better served. A world better governed.”, stämde helt överens med Bo Rothsteins egen inriktning inom forskningen.

Men så var det det där med Blavatniks donation på en miljon dollar till installationen av presidenten Donald Trump.
– Len Blavatnik stöder i och med det en person som jag anser vara ett direkt hot för demokratin. Det går emot alla värdegrunder inom min forskning och undervisning. Jag måste kunna se mig själv i spegeln.

– Innan jag tackade ja till min professur på Blavatnik School, gjorde jag en hel del research. Vem var den här Len Blavatnik? I det skedet kunde jag inte hitta något som fick mig att ifrågasätta donationen, men efter Trump gick det bara inte. Min professur är uppkallad efter Blavatnik himself och min uppgift som lärare och forskare är att arbeta efter skolans vision. Det stämmer inte överens med stöttandet av Donald Trump som jag anser inte respekterar de grundläggande principerna för en rättsstat och de ovillkorliga förutsättningar en demokratisk ledare måste gå med på. Nämligen att ta avstånd från allt politiskt våld, respektera motståndarens fri- och rättigheter och reservationslöst acceptera ett valresultat. 

IMG 2933 
På Blavatnik School of Government hade Bo Rothstein sin professur.


Portad av dekan

I slutet av augusti detta år fattade Bo Rothstein beslutet att säga upp sig. Han skickade då ett brev till skolans dekan Ngaire Woods och förklarade sin ståndpunkt.
– Mer har jag inte gjort. Jag har inte sagt något negativt om verksamheten på skolan eller bett någon att vara på min sida. Det enda jag gjort är att förklara att jag inte längre kan stå för detta.

Följden av det blev något som går att likna vid en avstängning:
– Ja, hur ska man annars tolka dekanens ord ”I would really appreciate if you did not appear in person”?

– Och jag kan inte riktigt släppa hur det hela hanterats från skolans håll. Som akademiker har jag, efter deras uppmaning, att inte visa mig på skolan, åberopat min akademiska frihet och yttrandefrihet. Två grundpelare som akademin vilar på. Det är riktigt allvarligt att de väljer att inte ta det i beaktande och sköter relationen med mig på det här sättet. Vi får se var det slutar, men jag gillar inte att bli ignorerad.

Istället sitter han på Nuffield College, som huserar phd-studenter och forskare inom ekonomi, sociologi och statsvetenskap. 
– Här har jag det riktigt bra, det här stället kommer jag att sakna, säger Bo Rothstein och sätter sig tillrätta i en fåtölj.

Arbetsrummet på Nuffield 
Sedan september månad sitter har han sitt arbetsrum på Nuffield college. 

På dörren till arbetsrummet hänger Bo Rothsteins ”gown” – en svart kåpa som bärs vid högtidliga tillställningar för att markera akademisk grad. Längs med ena väggen står beiga flyttkartonger travade, redo att transporteras till Göteborg.
– Däri finns allt från min tid på Blavatnik School nedpackat. Det är ingen idé att packa upp det här, nu när bara några månader återstår. 

Senare samma dag hålls en så kallad High Table Dinner på Nuffield. En gammal tradition där det äts en trerätters middag och inbjudna gäster till fakultetens professorer och doktorander får tillfälle att mötas mer privat.
– Då måste jag till exempel ha på mig min gown. Men ikväll är det inga high-profile-personer på plats tror jag. Ingen Kofi Annan eller någon prins, fast jag måste bära gownen ändå, annars kommer jag inte bli insläppt, säger han och rättar till sin vinröda fluga.

Längst in i rummet, i en inbyggt hylla i väggen, står en flaska portvin och en absint-grön flaska av oklar spritsort.
– Du förstår, jag sitter med i Nuffield Colleges vinkommitté. Varje månad har vi en vinlunch där vi provar nya flaskor till samlingen nere i kulvertarna. Ett oerhört krävande uppdrag, säger han och skrattar.

– Skämt åsido, det är en trevlig tradition. Universitetet och dess fakulteter har så mycket pengar i jämförelse med våra där hemma. De vilar på traditioner, anor och seder som de också anstränger sig för att upprätthålla. Det kommer jag att sakna mycket. Det och den här känslan av att hela världen möts på en och samma plats.

– Och den där gröna flaskan, det har jag ingen aning om vad det är. Förmodligen något östeuropeiskt rävgift. Jag fick det av en polsk kollega, sedan har det bara blivit ståendes där, får jag se på den? 

BO med Portvinet på arbetsrummet i gown
Bo Rothstein visar upp en flaska portvin som han hoppas förvärva till Nuffields vinkommitté.  

“Tråkigt att lämna”

Att Bo Rothstein även har en plats på Nuffield College beror på universitetets samverkan mellan institutioner och fakultet. På Nuffield håller han seminarier och har en plats bland de övriga 51 professorerna, som med ett samlingsnamn, oavsett grad kallas för ”Fellows”.
– Det tar tid att komma in i allt detta. Alla begrepp och all kutym. Det har jag ännu inte gjort och får nu inte heller möjligheten att göra. Det är klart att det är tråkigt att lämna, säger han.

Han och hans fru AnnChristin Rothstein hade som avsikt att bosätta sig mer permanent i Oxford. De tittade på ett radhus på en tvärgata till Walton Street, inte långt ifrån Blavatnik School i parets favoritkvarter .
– Nu blir det inte så och det är bara att gå vidare. Sen känns det verkligen väldigt bra att komma tillbaka till Göteborg och institutionen, som inte haft några invändningar alls mot mitt velande, säger han när vi fortsätter vår rundtur på Nuffield. 

– Och några av dessa traditioner ska jag väl försöka mig på att införa även där hemma, säger han lite upprymt.

När beslutet att lämna Oxford blev definitivt och det stod klart att han återvänder till GU fick Bo Rothstein en inofficiell förfrågan om en roll som vice rektor.
– Över min döda kropp! Jag tackade alltså vänligt men bestämt nej. Det där är verkligen inte en uppgift för mig. Jag verkar dessutom misslyckas och blir närmast olycklig av att ta mig an liknande uppdrag. Nej, jag trivs bäst på ”golvet” bland forskare och studenter, säger han övertygande och drar sin arbetsstol fram mot skrivbordet, över den beiga heltäckningsmattan.

Och han släpper inte riktigt de där idéerna om traditioner och internationella mötesplatser:
– Till exempel Jonsered, jag kan för mitt liv inte förstå varför vi håller seminarier där ute och inte i Vasabyggnaden, till exempel. Vem tar sig ut dit? Meningen med det hela borde väl vara att studenter ska kunna vara med och att det ska vara tillgängligt: varför utnyttjar vi inte Vasa bättre, sammanför olika institutioner?

– Du ser i det rummet där borta, reser han sig och pekar mot huset på andra sidan om Nuffields innergård och ett rum fyllt av folk, upplyst av projektorljus. Där pågår just nu ett fredagsseminarium med en inbjuden gäst från ett annat fakultet eller universitet. Tillgängligt för alla. Och oavsett om det är en statsvetare, ekonom, sociolog och oberoende akademisk grad får alla chansen att mötas och samverka, bredda sina kretsar och utbyta erfarenheter. Det är oerhört viktigt.

Nuffield College och innergård 
Nuffield College var tidigare ett kloster. Fakultetet grundades 1937 och är därmed universitetets yngsta. 

Gratis utbildning

Ett av Göteborgs universitets ledord i styrdokumentet för ”Vision 2020” är just att ”på alla områden öka de internationella kontaktytorna”. Det ska, enligt dokumentet och målsättningarna, göras bland annat genom mer samverkan med universitet och forskningsinstitut samt genom att fler studentutbyten sker. Frågan om studentutbyten engagerar Bo Rothstein lite extra.
– Något av det mest obegåvade som gjorts inom svensk utbildning är att 2010 införa terminsavgifter för tredjelandsstudenter. Det är så korkat och i alla avseenden ett steg bakåt.

– De här studenterna är en enorm tillgång som förödats av avgiften. En anledning att jag tackade ja till Blavatnik var just mångfalden av studenter varav sjuttio procent kommit till skolan genom fullständiga stipendier. Femton procent bekostade sina studier delvis genom stipendier. Utbildning är något av det mest värdefulla vi har och den ska vara gratis. 

Vi pratar vidare om Oxford universitetets anseende och ekonomi. Trots att donationsmedlen till universitetet för år 2016 översteg 5 miljarder pund, redovisar Oxford en förlust på cirka 10 000 pund per student och år. Universitetet är i ständigt behov av nya donationer och bidragsgivare för att upprätthålla standarden och fortsätta kunna mäta sig med de amerikanska universiteten som Harvard, Stanford och Princeton.

Trots utmaningarna rankas Oxford universitet som nummer ett i världen av Times Higher Education (THE), för 2017 och 2018. Några av de saker man tittar på är bland annat hur universiteten når ut internationellt och hur kunskapsflödet och utbytet på universitetet är.

Men för Oxford och Cambridge, som är två på listan, väntar enligt Bo Rothstein en stor utmaning. Nämligen Brexit.
– Det är inte alls bra för utbildningen och Storbritanniens universitet, av många anledningar. Inte minst de praktiska. Hur ska man få hit sin familj och leva och forska här? Vilka andra inskränkningar väntar, de ekonomiska bidragen? Frågorna är så oerhört många och flera av mina kollegor har redan börjat titta på alternativ och bestämt sig för att lämna, säger han och avbryts av ett telefonsamtal från sin hustru som är på väg till Oxford från Göteborg. 

Orakad resenär

Parets dotter studerar och bor i London och eftersom det är höstlov i Sverige, är även hustrun AnnChristin, rektor på Internationella Engelska skolan i Göteborg, ledig och familjen tillbringar dagarna tillsammans i Oxford och London. Efter helgen väntar en dagstur till Genève, därefter Frankfurt, sen Göteborg igen, Paris och senare under hösten även Japan. Bland många andra resor.

När vi träffas en tredje gång är det i Göteborg igen, innan det är dags för bland annat Paris och Japan.
– Tänk att jag skulle bli modell i det här yrket? Det trodde jag aldrig, säger Bo när det är dags för fotografering. Och jag har inte heller rakat mig, aj, aj, aj. Det får gå ändå. Men jag är nog lite fåfäng, säger han skämtsamt.

Att det blev det här som blev yrket var ganska självklart.
– Jag älskade min tid som student i Lund! När jag började läsa statsvetenskap så visste jag att det var det jag ville fortsätta med. Det var självklart, säger han och fortsätter:

– Min väg vidare var lite mer oklar, men efter Lund flyttade jag, min fru och vår då nyfödde son till Uppsala där jag fick en postdoc tjänst och så småningom även min första anställning. Det var även där jag för första gången upplevde att det jag sa intresserade andra, att jag bidrog och inte bara var en produkt av min egen institution. Oerhört viktigt det där med att inte snöa in och stöpa studenter i samma form. Sen hamnade vi här, säger han, tittar upp och sträcker ut armarna där vi står intill Sprängkullsgatans just nu stängda café. 

IMG 5558 
Efter årsskiftet återvänder Bo Rothstein till Göteborgs universitet och Statsvetenskapliga institutionen där ena änden av Vasaallé tar slut. 

“Allt finns här”

Han betraktar Göteborgs universitet som ett av femhundra halvbra universitet i världen. Här finns mycket att jobba på, men hur det ska göras vill han som tidigare nämnt inte vara med och bestämma.
– Jag bidrar genom min forskning och genom att driva Qog-institutet vidare. Och självklart genom min undervisning och handledning av nya studenter. Sen har jag försökt att vara en god ambassadör för universitetet där ute i världen och det tycker jag nog att jag lyckats med.

– Nu kommer jag dessutom tillbaka i förhoppningsvis ”bara” några år till och fortsätter med det här arbetet och det ser jag mycket fram emot. Jag gillar det här universitetet och den här staden. Här möts high- och low-culture på ett alldeles tillfredsställande sätt. Igår var jag till exempel på en sportbar och bevittnade svenska herrlandslagets fantastiska vinst mot Italien och härom veckan såg vi Phantom of the Opera på Göteborgs operan. En annan gång har vi tagit oss ut till Röda Sten eller upp till Musikens hus för en spelning med en internationell artist – allt finns här, säger han nöjt och slår ut med armarna igen. 

– Och det får vara slut på flyttandet. Det är här jag nu avslutar min karriär. 

bo IMG 5721

Bo Rothstein


Namn: Bo Rothstein
Akademisk grad och inriktning: Professor i statsvetenskap där hans nuvarande forskning inriktar sig på korruption och dysfunktionella statsapparater.
Född: I Malmö den 12 juni 1954 ” – Jag är ett stort MFF-fan. Från vårt fönster i mitt barndomshem kunde jag se Malmö Stadion.” 
Familj: Fru, två barn och två barnbarn ”– Som jag önskar att våra barnbarn tyckte om mig lika mycket som de tycker om min fru… Men där har jag ingen som helst chans.”
Reser helst till: Italien ”– Även om Kap Verde blivit en starkt utmanande konkurrent, inte minst på grund av sin enastående musikscen.”
Författare av 21 böcker där den senaste boken ”Making sence of corruption” utkom i februari i år. 
Startade år 2004 tillsammans med Sören Holmberg det internationellt uppmärksammade The Quality of Government Institute, QoG-institutet.  QoG-institutet bedriver forskning kring hur välfungerande politiska institutioner uppstår och utvecklas. 
Medlem sedan 2012 i Kungliga vetenskapsakademien. 

 

Bo Rothstein om media:


– Jag har framförallt god erfarenhet av media, men det har hänt att jag blivit missförstådd några gånger. På det stora hela har jag varit förskonad av den stora massans mobb. Men jag har gjort mig svårtillgänglig. Telefonen är av, ingen måste nå mig nu, nu. Jag är ju varken neurokirurg eller rörmokare! Bara att skicka mail. 

...om den tredje uppgiften:


– Det är kul att forskare deltar i den offentliga debatten. Många av mina kollegor som Ulf Bjereld, Jonas Hinnfors eller Marie Demker gör det mycket mer än jag själv som kanske skriver tio debattartiklar om året och inte är lika tillgänglig. Det viktigaste att komma ihåg när man ska uttala sig är att: aldrig påstå att man har belägg för det man inte har belägg för, våldsamt överdriva och dölja sin osäkerhet. Det är direkt skadligt för oss. 

...om kommande valår:


– Den här forskningen har gjort att jag intresserar mig allt mindre för svensk politik. I förra valet hade de väljare som ville ha mer av dagens politik, inga andra alternativ än SD. SD fick således pengar och blev ett självspelande piano. Det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig och vi har den överraskande segern för Trump färskt i minne. 

 

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se