Rektor med nytändning

Vad tänker Eva Wiberg om sin nya stad, kritiska ­studenter, u-båtsbesök och internationalisering? Spionen har tagit pulsen på Göteborgs universitets nya rektor.

Eva Wiberg lägger ifrån sig sin orangea handväska, sätter sig på sin favoritplats med ryggen mot fönstret och pustar ut. Hon kommer direkt från ett möte och redan om 25 minuter är det dags för nästa. Rektorskontoret i universitetsbyggnaden vid Vasaplatsen har  bara varit hennes i knappt tre månader men arbetstempot är redan uppskruvat.

Hur har din första tid som rektor varit?
  – Det har varit väldigt intensivt nu när allt kommit igång. Det var ganska mycket som redan fanns i kalendern från tidigare rektorn och sedan har mina åtaganden tillkommit. Både nationella och internationella sådana, verksamhetsdialogen som vi ska börja med och prioriteringarna som jag håller på att förankra. Men det känns ändå bra, långsamt men säkert börjar jag få lite överblick.

Du pendlar från Lund, hur fungerar det?
  – Det tar inte så lång tid, två timmar ungefär. Jag har en situation där min man fortfarande jobbar i Lund och jag har en gammal mamma där som behöver hjälp. Jag kommer hit på måndag morgon och sen åker jag ner till Lund igen på fredag eftermiddag, såvida jag inte stannar över helgen. Jag bor centralt i Göteborg, i en trea i Johanneberg. Det är ju ett område där det bor mycket studenter så det är jag och studenterna som går runt där på Willys.

Hur trivs du i Göteborg?
  – Bra! Innan när jag varit här har det varit för konferenser, betygsnämnder eller för att turista med barnen: Liseberg, Universeum och det där maritima museet (Maritiman, reds. anm.) med alla båtar. Det stället tycker jag är helt underbart fast det var lite läbbigt, klaustrofobiskt, att gå ner i den där u-båten. Men nu börjar jag hitta i staden. Jag vet hur jag tar mig till Sahlgrenska med sjuans spårvagn och att jag kan ta buss 52 ner till Centralstationen. Det är spännande, det blir lite som en nytändning att börja ett nytt liv här som 59-åring.

Vad tar du med dig från din tid i Lund?
  – Min erfarenhet som prorektor. I nästan fem och ett halvt år har jag varit verksam på ledningsnivå och suttit med i olika sammanhang där jag företrätt lärosätet. På det sättet har jag vuxit in i jobbet. Det innebär att jag känner till hur den gemensamma förvaltningen arbetar, budgetprocesser och årsredovisningar. Sen går det såklart inte att bara föra in allting som jag har fått ta del av i Lund för det är ett annat lärosäte. Men Lund är också ett stort och brett lärosäte och ganska likt Göteborgs universitet på det sättet. Med alla de styrkor och svagheter som finns.

Vilka styrkor och svagheter tänker du på?
  – Det är åtta olika fakulteter med väldigt olika förutsättningar. Det handlar om vilka förutsättningar som finns ekonomiskt och resursmässigt att jobba med utbildning och forskning. Exempelvis finns här Sahlgrenska akademin som är en tung fakultet medan IT-fakulteten är väldigt liten, det liknar hur det ser ut i Lund. Och likadant när det kommer till den konstnärliga verksamheten som bara de senaste åren fått möjligheten att jobba med forskarutbildning. Det där är bara några av de skilda frågor som behöver hanteras för att hålla ihop lärosätet.

Hur märker studenterna att en ny rektor är plats?
  – Det tror jag redan att de har märkt eftersom jag har sett till att det sitter med studentrepresentanter när ledningen träffas varannan vecka. Studenterna är våra bästa kritiker! De ger oss, som tillhör en annan generation, perspektiv på saker som vi inte tänker på. Och eftersom det är studenterna som är morgondagens ledare är det viktigt att de finns med!

Din företrädare Pam Fredman satt elva år på rektorsposten. Hon har en medicinsk bakgrund medan du är en utpräglad humanist. Är det något som kommer märkas i ditt ledarskap?
  – Pam har varit väldigt generös med överlämningen. Vi har träffats regelbundet under våren och hon har satt mig in i verksamheten, för det är jag henne evigt tacksam.
Men det är alltid en förändring när det kommer en ny chef och det öppnar ju för vissa möjligheter till justeringar. Men man ska inte överdriva rektorns påverkan för verksamheten. Utbildningar och forskning bedrivs oavsett vem som är rektor. Skulle vi fråga studenterna är det antagligen många som inte vet vem jag är eller vad jag heter och det var säkert likadant när det gäller Pam. Vilket område du kommer ifrån spelar egentligen inte så stor roll utan det som är viktigt är de personliga egenskaper och erfarenheter du har i bagaget. Jag har exempelvis jobbat mycket med internationalisering och har ett starkt nätverk ute i världen och på det viset tror jag mig kunna hjälpa universitetet att stärka sin synlighet utåt.

 Vad betyder internationalisering för dig?
  – Det finns redan mycket bra verksamhet här som har internationell bäring men som lärosäte är GU relativt okänt ute i världen. Det tycker jag är synd. Vi behöver samlas kring en internationell strategi, jag tror att det är jätteviktigt både ur ett rekryteringsperspektiv och i möjligheten till forskningssamarbeten. Det är också en fråga om att hushålla med verksamhetens resurser, vi kan inte vara med och leka med alla och därför är det väldigt viktigt att se till att vi är del av de globala aktiviteterna. Och Göteborgs universitet är fantastiskt när det gäller allt som görs för nyanlända, när det gäller inkludering och hållbarhet – många av de här samhälleliga utmaningarna är vi duktiga på. Det tycker jag att vi behöver stärka upp helt enkelt och det verkar som att det finns gehör för det.

Hur påverkas universitetet av det rådande samhällsklimatet, bland annat med en växande populism?
  – Vi har en jätteviktig roll där. Universitetet är en oberoende aktör som med hjälp av fakta och vetenskap kan förklara vad som sker i samhället. Den rollen blir allt viktigare när det finns ett växande kunskapsförakt. GU är väldigt delaktigt i samhällsdebatten och ska fortsätta att ha en viktig roll där.

Vilken är den största utmaningen du har framför dig?
  – Att vi kan hantera resurserna på bästa sätt med tanke på att vi inte har oändligt med pengar, forskningsinfrastrukturen måste vi till exempel till stor del själva ta hand om. Vi måste tänka på vad vi kan göra själva utan att begära mer pengar hos regeringen för det kommer vi inte att få i så stor utsträckning som vi kanske vill. En stor utmaning, men också en möjlighet, är alltså att våga tänka på vad vi som lärosäte själva kan göra internt. Jag vill inte säga mer om det just nu, innan jag först har förankrat detta hos dekaner och prefekter. Det är ett gemensamt arbete och inte något som bara jag ska hitta på.

SKRATTAR ÅT LEIF GW PERSSON

Namn: Eva Wiberg
Ålder: 59 år.
Familj: Man och två vuxna barn.
På nattygsbordet just nu: Störst av allt av Malin Persson Giolito. ”Den köpte jag faktiskt i går. Jag läser annars mycket faktaböcker men när jag ska koppla av vill jag ha en deckare.”
Lyssnar helst på: ”Allt från klassisk musik och opera till modern pop och rock. Puccini tycker jag är fantastisk och Coldplay gillar jag, de är häftiga!”
Skrattar åt: ”Jag tycker att det alltid finns tillfällen att känna glädje och humor, man ska inte ta sig själv på så stort allvar. Min familj får mig att skratta. Likaså när dråpliga situationer uppstår som när jag själv gör bort mig och till exempel kommer till fel möte med fel papper i handen. Och Leif GW Persson i Veckans Brott.”  
Favoritapp i telefonen: Fitbit, en träningsapp. ”Den talar om för mig när suttit för länge. I går var jag igång ganska mycket och gick nästan tolv kilometer, då kan jag se det i appen. Jag har artros i ett knä så jag behöver röra på mig.”

 

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se