fotodynamisk

Grannen vi älskar att reta

Guleböj, kjempetorsk och tallefjant – pratar norrmännen verkligen så? På självaste 17 maj bad vi Eva Knuts, etnolog vid Göteborgs universitet, att reda ut begreppen. Samt, att en gång för alla, kröna den bästa Norgehistorien! 

Hur länge har vi berättat Norgehistorier?
– Jag skulle säga att fenomenet exploderade 1975. Många tror att det har med att unionen mellan Sverige och Norge upplöstes (den svensk-norska unionen upplöstes år 1905, reds anm.) men så vansinnigt länge sedan är det alltså inte. På 1970-talet började ett humorsällskap som kallade sig för Mosebacke Monarki att skoja om norrmännen som i sin tur bemötte skämten och så var vitskriget igång! 

Varför är det just norrmännen vi skämtar om?
– Rent geografiskt är Norge det landet som vi har längst gräns emot och därmed det folk som flest svenskar har en naturlig kontakt med. Och vi har ju alltid gnabbats, det räcker med att se reaktionerna när det är skidtävling på teve – Norge är det land vi vill slå allra mest! Men framförallt har det att göra med att våra språk är så lika. Till skillnad från exempelvis finnar så förstår norrmännen vad vi säger när vi skämtar om dem. Och de vitsar i sin tur på precis samma sätt om oss. 

Om jag säger guleböj till en norrman vad får jag för reaktion?
– Haha, kanske ett förvånat ansikte men mest troligt ett skratt för att personen känner igen ordet från just en Norgehistoria. Och att det skulle betyda banan stämmer naturligtvis inte. Det är samma som att kjempetorsk inte betyder haj eller att en tallefjant inte är en ekorre – alla tre orden är exempel på låtsasnorska som kommer från Norgehistorier. 

Påverkar det vår nationella identitet när vi berättar den här sortens historier?
– Historier om andra som inte riktigt är som oss själva utan helst lite dummare skapar en ”vi och dom”-känsla. Det stärker den egna gruppens självförtroende på den andres bekostnad. Något som naturligtvis inte alltid är bra utan i vissa fall kan leda till att rasistiska stereotyper sprids. Men norrmännen är relativt jämlika med oss och därmed hyfsat oproblematiska att skämta om, vi sparkar inte nedåt när vi drar Norgehistorier. Visst, någon gång i tiden har väl vi svenskar sett oss som storebror i den här relationen men det där har förändrats i takt med oljeborrning och norska framgångar i skid-VM. 

Finns det en typisk mall för hur ett Norgeskämt är upplagt?
– Det finns flera olika. Många är upplagda ungefär som Bellmanhistorierna, det vill säga en norrman hamnar i en situation och agerar på ett korkat sätt. Sen är det vanligt att skämta med det norska språket, som exemplet med guleböj. Och så finns det de vitsar som är utformade som en gåta med ett oväntat svar, typ så här: ”Hur vet du att en norrman använt datorn för att gå ut på internet? Det är fotspår på skärmen …”

Vilken är din favoritvits om våra grannar i väst?
– Hmm, det är svårt. Men eftersom ni är en studenttidning väljer jag den här:
”Vad krävs för att komma in på hjärnkirurgutbildningen vid Oslo universitet? Att du har godkänt i träslöjd …”
Den hörde jag som barn och jag måste faktiskt erkänna att det tog en stund innan jag fattade innebörden riktigt, haha. 

 

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se