Radio für alle

Trots uråldrig teknik och usel ekonomi tuffar den vidare – studentradion K103 verkar överleva det mesta. Spionen fick följa med in bland trasiga mikrofoner, vakna minuter och ekande etertystnad för att luska ut vad som gör den lilla radiostationen så överlevnadskraftig. 

Med en påse från Systembolaget dinglandes i ena handen låser Joel Christensen upp dörren och tänder taklampan i studentradions lokaler. Under lysrörens flimmer och utan att ta av sig jackan går han direkt in i studion för att starta radioutrustningen. Sen lägger han i från sig påsen på ett litet träbord med mörkgrön duk, tar med sig en vattenkokare från en av hyllorna i pentryt och lämnar lokalen. 

I korridoren på väg till toaletten för att hämta tevatten plingar det till i telefonen – kvällens gäst i programmet, konstnären Daniel ”Ekta” Götesson, skickar ett sms för att bli insläppt. Det är fredagskväll och att det nu bara är drygt tio minuter innan livesändningen börjar verkar inte stressa Joel avsevärt. I så fall är tekniken ett större problem. Den är också anledningen till att Daniel Götesson är här för andra gången.

 – Den gamla studiodatorn uppdaterades och sen dess funkar den inte. Nu kör vi på en laptop i stället och då är det en annan inspelningsprocess som jag inte riktigt har koll på. Därför blev ljudkvalitén när Daniel var med förra gången så kass att det inte gick att lyssna på i efterhand, säger Joel. 

Efter att ha hämtat och placerat sin gäst på en stol i studion slår Joel sig ned framför mixerbordet, sätter igång sändningen och den röda lampan som signalerar live börjar lysa. Efter att ha hälsat lyssnarna välkomna och upprepat namnet på sitt program, Varje Vaken Minut, tre gånger i snabb takt frågar han Daniel vilket nummer det är på mikrofonen. 

– Ett, tror jag, svarar Daniel.

– Ett? Vi testar, säg något! säger Joel och böjer sig fram över mixerbordet.

– Öh ... Ett? svarar Daniel.

– En gång till!

– Öh … Två?

– Nej, det funkar inte. Fan, detta eviga teknikkäbbel, säger Joel och rotar fram en ranglig bordsmikrofon som han ställer på bordet framför sin gäst. Sekunderna efter, när de konstaterat att ljudet nu verkar fungera, välter mikrofonen plötsligt framåt och missar Daniels nästipp med en hårsmån. Sen fortsätter sändningen. 

Behöver ingen övervakare

Några dagar tidigare sitter stationschefen Eva Gustavfsson vid samma mörkgröna bordsduk och äter sushi. 

Eva kom i kontakt med K103 första gången i början av 2000-talet när hon flyttade till Göteborg för att läsa tevejournalistik. 

Efter att studierna var klara lämnade hon universitetet men hade fortfarande en fot kvar på studentradion. När jobbet som stationschef på K103 utlystes 2007 blev det hennes. 
– Oavsett om jag är här eller inte så är det mitt jobb att se till att allting funkar när folk är här. De flesta sänder när jag inte är på plats, det är ju mest på kvällar och helger som vi kör, men stationen bygger väldigt mycket på att det ska funka utan att någon övervakare är på plats, säger hon och sörplar på sin misosoppa.

Studentradion K103 startades 1979 och slogs åtta år senare ihop med Chalmers studentradio. Från början var tanken att stationen skulle drivas
i universitetets regi men snart bestämdes det att kårerna skulle ta över. 

 I mitten av 90-talet var kårernas ekonomi skral och för att rädda radiostationen bildades ett aktiebolag som till slut togs över och drevs av enskilda studenter.
– Det är svårt att driva en studentradiostation som ett bolag för vi går ju inte med vinst. Och som aktiebolag är det krångligt att söka pengar så för fem år sedan startade vi i stället en ideell förening. Men för att avsluta aktiebolaget hade vi behövt sälja av inventarier och hitta alla de där studenterna som äger typ en aktie var, därför finns det fortfarande kvar, säger Eva.

Även om ekonomin egentligen varit konstant ansträngd sedan starten drabbades stationen av sin absolut allvarligaste kris för fem år sedan. När kårobligatoriet avskaffades 2011 innebar det att tidigare öronmärkta pengar till studentmedierna plötsligt hamnade hos kårerna att fördela ut där de tyckte de passade bäst.

När avtalen omförhandlades glömdes studentradion bort – något som upptäcktes endast två månader innan den årliga, livsviktiga utbetalningen på hundratusentals kronor skulle ske. Hela verksamheten stod på spel.
– Jaha, hur ska jag fixa det här nu då? tänkte jag. Som tur var fick vi pengar från staten via SRS (Studentradion i Sverige, reds. anm.) Men vi tvingades ändå banta ner verksamheten. Resultatet blev att vi inte kunde ha kvar lika mycket sändningstid vilket i sin tur bidrog till att vi tappade medlemmar, säger Eva.

studentradion IMG 2550

Teater och utrikespolitik

Trots detta har K103 i dag drygt 8 000 lyssnare per vecka och 140 medlemmar som sammanlagt sänder över 30 olika program – allt från koreansk pop till utrikespolitik och radioteater sprakar ut på fm-bandet från den lilla studion på andra våningen i Studenternas hus på Götabergsgatan.
– Ett år hade vi ett gäng som sände improviserad radioteater, lyssnarna fick ringa och mejla in vad som skulle hända näst i programmet. Det krävde enormt mycket förberedelser och en gigantisk organisation, med skådespelare i studion och personer som tog emot samtal .

– Sammanlagt var de tio personer som skötte allt.

Annars är det vanligast att det är två till fyra personer som jobbar med varje program – främst för att underlätta arbetsbördan för de ideella radioarbetarna. Att, som Joel Christensen, ratta allt på egen hand hör till ovanligheterna. Joel skiljer sig även åt på det sätt att han inte är student.
– Vi är öppna för vem som helst. Visserligen rekryterar vi främst via universitetet men så länge någon producerar radio som tilltalar vår målgrupp är de välkomna. Fokus är inte bara att informera om vad som händer på universitetet – de som lyssnar är ju mer än bara sina böcker eller nästa studentfest, säger Eva och borstar av bordsduken innan hon reser sig för att slänga den nu tomma sushilådan.
 

Försöker göra bot

Tillbaka in i studion och livesändningen där Joels program fortskrider trots det inledande mikrofonmissödet. Kvällens gäst, Daniel Götesson, uttrycker oro över att han inte har något mer att säga, att alla samtalsämnen redan avhandlades vid förra tillfället han medverkade. 

Annars är programidén inte speciellt komplicerad – Joel och kvällens bisittare spelar musik som de sedan pratar löst kring – men uppkomsten av konceptet går långt tillbaka. 
– Som yngre var det viktigt för mig att ha musik för mig själv, jag ville helt enkelt inte dela med mig av det goda. När jag och en kompis var på skivaffären Bengans och bläddrade bland hiphopskivorna plockade han upp en skiva med rapparen Nas och frågade mig om den var bra. Jag hade lyssnat skitmycket på just den skivan och tyckte att Nas var fantastisk men det kunde jag ju inte avslöja. Så jag svarade ”sådär”. Han stoppade tillbaka skivan igen och jag kunde pusta ut. Det där garvar vi ju åt i dag, men därför vill jag nu dela med mig av musik, som en sorts botgörning, berättar Joel.

Även om Joel inte är ”något tekniskt underbarn” har han förskonats från större tekniska sammanbrott under sina snart två år i etern.
– Det är ju en jävla massa knappar men det är lite som att slå en portkod, när man gjort det några gånger kommer man ihåg den livet ut. Samtidigt är tekniken inte så noga. Att till exempel testa mickarna under sändning är lite ett knep för att gästen och lyssnarna ska slappna av och vaggas in i programmet, säger han.

Första gången han mejlade K103 var det på vinst och förlust. Han kände personer som gjort radio och hade själv gästat program på stationen tidigare men var osäker på vad som gällde eftersom han inte studerade. 

Den här fredagskvällen sänder han det 72:a avsnittet av sitt program.
– Jag tycker det är väldigt fint att det kan vara så här. Annars blir det ofta lätt instängt i studentsammanhang, vilket kanske kan ha en poäng ibland men också kan leda till en onödigt homogen miljö.

Urballad Adam Alsing

När kvällens avsnitt börjar lida mot sitt slut har Joel och Daniel hunnit pratat om hur snabbt artister blir föredettingar, om hur musikstilen dub skrämmer bort folk från dansgolvet och om att rapparen Scarface i vuxen ålder har skaffat tandställning. Samtidigt har de spelat åtta låtar med artister som King Krule och Mobb Deep. 

Men nu är programmets timme strax slut. När det är dags för den avslutande låten tar det en lång stund innan Joel hittar rätt på Spotify och flera evighetslånga sekunder av tangentbordsknappande ekar ut i lyssnarnas radioapparater. När musiken till slut börjar spela och den röda lampan slocknat, suckar han och utbrister ironiskt: 
– Extremt bra radio, Adam Alsing hade antagligen ballat ur om han hörde det här! 

 studentradion IMG 2504

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se