Bakom clownens mask

Filip Dikmen är juridikstudenten som har nästan 130 000 följare på Instagramkontot med samma namn. Ett konto som visar Filips alla andra sidor förutom just den som student. 

Hajsan! Välkommen till Suleyman stand-up! Jag är känd, kändis, på Instagram som rolig.” Så börjar Filip Dikmens senaste inlägg på Instagram. Okej, Filip Dikmen är alltså en 20 år gammal komiker från Landskrona. För två år sen klev han fram inför en idoljury och sjöng Celine Dions ”My heart will go on”. En kan säga att han sjöng ”sådär”, något även juryn påpekade och tackade honom för att han var med. 

Men eftersom Filip Dikmen inte var där som Filip Dikmen utan ett av sina alter egon, Suleyman, valde han att ställa till med ytterligare en scen. Många anser att han där och då, när han kallade Laila Bagge för rasist, gick över gränsen.
– Men det är överspelat nu. 

Suleyman lämnade idoluttagningen, men inte rampljuset. Nu har Suleyman fått sällskap av ytterligare karaktärer. Av till exempel Chantelle.
– Chantelle finns på riktigt! Hon är kompis till en av mina kusiner och även om jag i mina klipp överdriver så är hon precis sådär, jag lovar. 

Vi träffar Filip utanför Sjuans gatukök på Vasagatan, alldeles i närheten av Handelshögskolan där han läser andra terminen på juristutbildningen. 
– Jag käkar här hela tiden, varje dag nästan.

Blir det aldrig matlåda? 
– Haha, nej, alltså aldrig. 

Istället för att käka ska vi ta en tur genom Göteborg. Inspirerade av James Cordens Carpool Karaoke börjar bilturen med att Suleyman sjunger just ”My heart will go on”.
– Ibland undrar jag verkligen vem den här personen ens är? Hur gick det till, liksom. Men okej, nu kör vi! Jag har förresten inte sjungit den som Suleyman sen Idol. Shit. 

Suleyman låter precis som vi minns och göteborgsvädret är precis som göteborgsvädret ska vara när vi passerar gasklockan.

Hur väl kan du Göteborg? 
– Jag kan stan ganska bra ändå. När jag flyttade hit, hängde jag till exempel bara på det där cafét som har öppet dygnet runt och hade några få bekanta. Dessutom hade jag lämnat min dator hemma i Landskrona för att bryta mitt spelande och helt fokusera på studier och komedin. Kolla! Där står det ju Angered, där har jag aldrig varit!

Så vi kör mot Angered. 

Den del av Landskrona som Filip växte upp i var den mest segregerade. Hans vänner hamnade ofta i bråk och ställde till det för sig på ett eller annat sätt, men Filip var medlaren. 
– Jag fick alltid gå in och vara lillfarsan. Typ så. Men jag kom också från ett hem med bättre förutsättningar än de flesta av mina vänner. Det tror jag var den stora skillnaden. Jag kände aldrig att jag var del i ett gäng, även om stämningen var sån. Man visste hur att inte titta på folk och vad det i så fall skulle kunna leda till. 

I gänget var han kanske inte den som var den roliga. Det var hemma, sen barnsben. 
– Man får såna roller i en familj. Jag var den roliga. Men jag var också den smarta. Det märktes så småningom också på mina betyg, det gick bra för mig. Så jag försökte komma ifrån det där med att vara rolig. Men så blev det som det blev. 

För några år sedan gick en nära vän till Filips familj bort. När hon fortfarande levde var det hans sätt att vara rolig på som var det som fick henne att skratta. Varje dag skickade Filip ett klipp till henne. 
– Det var egentligen så det började. Hennes mamma berättade att hon lyste upp och det blev mitt stora uppdrag. Men det var egentligen aldrig meningen. 

Numer är komedin snarare hans leverbröd än uppdrag, men Filip har lyckats med att fortsätta visa och uppmuntra sina ’smarta sidor’. 
– Jag vet att jag på utbildningen slår ur ett slags underläge. Mot fördomar, mot förväntningar och i kontrast till min komedi, men jag gillar det så. Framförallt klarar jag av det. Än så länge. Men igår trodde jag nästan att jag hade klarat av det för sista gången. 

Vi lämnar Angered för att köra mot Hisingen. Det var dit Filip flyttade när han flyttade till Göteborg. 
– Exakt där bodde jag. 

Han pekar på en tvärgata mellan moskén och Vågmästarplatsen. 
– Jag står ju skriven i Landskrona, men några hade tagit reda på var jag bodde och stod utanför precis där ser du?  De skrek mitt namn, min första fanclub! Tror jag. 

Vilka är dina fans?
– Jag får en massa kommentarer. Framförallt är det folk med ungefär samma bakgrund som min, men det är extremt blandat. På alla sätt. Många som hör av sig och säger att de följer mig och gillar det jag gör, men att jag svär för mycket. Jag vet inte…det går ju av sig självt på något sätt. 

Kan vi bara gå tillbaka till det där du sa alldeles nyss, om att du trodde att du hade kontrollen för sista gången. Vad var det som hände?
– Jag har precis börjat filma för Tv4 och deras Youtube-kanal. Samtidigt lämnade jag Göteborg och tentaplugg med ingen marginal alls. Jag klarade tentan och inspelningen gick bra, tillslut. Den här gången lyckades jag, men det fick mig att tänka på hur min tillvaro egentligen ser ut och fundera över på vad som krävs för att få det att hålla. Men jag har bestämt mig för att fixa att hålla igång båda.

– Jag börjar bli riktigt hungrig av den här sightseeingen nu. Kan vi inte köra tillbaka till Sjuans och käka? 

Vi kör tillbaka, vår dag tillsammans är över, men Filip Dikmens -karriär har bara börjat. 

 

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se