Övningsskolor - hörde jag någon säga flummigt?

Hösten är här och med den kommer den nästan ­obligatoriska omdaningen av lärarutbildningen. För när utbildningsminister Jan Björklund tittar på er blivande lärarne där ni kämpar med era praktiska kunskaper skrynklar han pannan och biter nervöst på pekfingernageln. Och som så många gånger förr säger han att "I Finland minsann, där vet de hur en lärare ska mejslas ut"

Det är inte helt oväntat från vår granne i öst som utbildningsdepartementets senaste förslag för att stärka kvalitén på lärarutbildningen kommer. Det handlar om den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU:n, praktiken.

Förslaget är att införa övningsskolor, där lärarstudenter ska få sin praktik under uppsikt av särskilt utvalda handledare, utsållade genomsin pedagogiska skicklighet och utbildade i handledningens ädla konst (7.5 hp i ämnet). ­Övningsskolorna blir noggrant kontrollerade av statliga myndigheter och ska stå i tät kontakt med studentens lärosäte.
Och så vill vi väl ha det? Ordning och reda, även under praktiken.
Fråga vilken student som helst med en usel VFU i bagaget och svaret är ett rungade JA!
Tyvärr ger inte utbildningsdepartementets förslag riktigt anledning till samma entusiasm. För även om syftet är att öka kvaliteten på den verksamhetsförlagda utbildningen, så riskerar förslaget att leda till motsatsen. Om det vill sig riktigt illa.

Vem väljer?

Enligt förslaget ska hälften av studenterna på lärarutbildningarna göra sin VFU vid en övningsskola. Åtminstone under den femåriga testperioden.
Hälften? Under fem år?
Vem väljer ut vilka studenter som ska få chansen? Är det ens möjligt för universitetet att göra ett urval?
Och vad händer när den förste studenten stämmer universitetet för diskriminering för att hen inte fått samma utbildning som sin klasskompis?
Förslaget lämnar oss utan svar och universitets uppdrag, att ge studenter en likvärdig utbildning, blir omöjligt.

Vad kostar det?

En annan invändning mot förslaget är finansieringen. Varje student som ingår i försöket ska få kosta 3 500 kronor extra per år, en summa som (lite oklart enligt förslaget) ska täcka utbildning av handledare, ökade omkostnader för skolorna och tätare kontakter mellan högskola och övningsskolorna.
Linköpings universitet kommenterar suckande att bara den föreskrivna ökade kontakten mellan lärosäte och övningsskolor förmodligen kommer att kosta långt mycket mer än departementet tror. Bara ett lektorsbesök vid en övningsskola kostar 3000 kronor – per besök.

Dessutom, med tanke på hur svårt det redan idag är att få överarbetade lärare att ställa upp som handledare under VFU:n så krävs nog en ganska rejäl lönehöjning för att få fram de där "särskilt skickliga handledarna". Hur ska detta finansieras? Risken är att universiteten och skolorna tvingas tumma på kvaliteten för att kunna få ihop ekonomin. Och då försvinner liksom vitsen med övningsskolorna.

Och vad händer nu?

Kritiken ligger på bordet. Frågan är hur departementet väljer att ta vara på den. Nu är nämnda departement inte precis känt för att ta till sig av insatt kritik. Ett exempel på detta är finansieringen i samband med kårobligatoriets avskaffande, där de extra kostnaderna till slut hamnade på universiteten och pengarna slutligen togs från grundutbildningsmedlen. Låt oss hoppas att övningsskolorna inte leder till ytterligare en ihålig kvalitetsreform utan till en rejäl förbättring av lärarutbildningen.

 

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se