Vinstkraven hotar kulturen

Otrygga konstnärer och stagnerade teaterscener. Johanna Malm undrar vad som händer när ekonomisk vinning får styra kulturen.

Det drar kallt kring landets scener. I höst har en debatt om teaterns villkor, rörelsefrihet och förtroende blossat upp.
Kulturens värde står under en allt tyngre bevisbörda, och det verkar handla om pengar.
Monica Wilderoth lämnade nyligen sitt uppdrag som teaterchef på Borås Stadsteater, eftersom hon konsekvent blivit motarbetad av
kommunen i sina ambitioner att driva en konstnärlig verksamhet.
Hennes tillförordnade efterträdare Gugge Sandström sparkades efter två dagar på posten då han kritiserat kultur­nämndens sätt att styra teatern. I Stockholm ryter de fria teater­grupperna ifrån när långvarigt ekonomiskt stöd rationaliseras bort.
I Göteborg har vi ännu inte några lika iögon­fallande exempel­. Men
kulturen i allmänhet och de fria utövarna i synnerhet­ känner av ett drastiskt hårdare klimat.

Inte unikt

Det som händer är inte unikt för kulturområdet. Det började
någon helt annanstans. Det kallas New Public Management (NPM). Ett paraply­begrepp för olika nyliberala teorier om hur verksamheter ska styras för att nå maximal effektivitet. Marknadsmodeller som har till uppgift att göra en verksamhet mät- och kvantifierbar, konkurrens­kraftig och vinstdrivande. Det är Homo Economicus, människan som drivs och berättigas av pengar. Vi har på senare år sett hur detta tagit sig in i den offentliga sektorn, i vård, skola och polismyndighet.
Nedskärningar och en bolagisering av verksamheter som inte är några företag. Som inte skapar saker utan hanterar människor, hanterar liv. Medborgare blir kunder, patienter blir konsumenter, konstnärer blir producenter. Det är samma styrteorier som tar sig in på kulturområdet.
I den debattartikel på SVT som Monica Wilderoth skrev i anslutning till sin avgång skriver hon att "kulturell verksamhet plötsligt anpassar sig själv till ett marknadskrav som ingen egentligen har formulerat." Vi känner av ett politiskt maktskifte som färgar av sig på kulturen.

Annorlunda värden

Kanske blir NPM's människosyn tydlig på ett annat sätt när den tar sig in på teaterområdet. Teatern är till sin natur ett kollektivt arbete som kräver tid och djup och mångfaldig kunskap. Teater sker i ett specifikt rum under en begränsad tid, den bygger på mänskliga möten. Upp­levelsen en besökare får med sig från en scenkonstupplevelse går inte att föra statistik över. Kulturens värden ser annorlunda ut, de är långt mer komp­lexa än antalet förköpta biljetter. Eller som William Brochs-Haukedal, professor vid Handelshögskolan i Bergen, uttrycker det: "NPM har ingen parameter för de möten mellan människor som ger mening i vardagen". När den ekonomiska nyttan sätts i första rummet påverkar det repertoaren. Säkra, kommersiellt gångbara "klassiker" väljs framför konstnärligt nydanande verk.
Stefan Forsberg, chef för Stockholms konserthus, uttalade sig
nyligen i P1 om vilket enormt ekonomiskt tryck de står under. Med krav på att till varje pris visa på ökad biljettförsäljning vågar konserthuset inte riskera att ge nya spännande tonsättare plats. Endast den omedelbara succén belönas. Men om vi riktar blicken bakåt finns oräkneliga exempel på konst som ansetts katastrofal eller inte ens uppmärksammats under sin samtid men som senare fått enormt inflytande.

Osäkerheten tystar

NPM innebär en risk att scenerna stagnerar och blir till museala verksamheter som snarare konserverar värden och uttryck än utmanar dem. Det urholkar scenkonstens roll som en modig och innovativ samhällsaktör. Den ekonomiska pressen skapar även allt kärvare arbetsvillkor.
Fasta anställningar är i det närmaste ett minne blott, det ingår i livet som frilansskådespelare att vara beredd att spela en säsong i Helsingborg, nästa i Luleå och nästa i Linköping. (Om en ens är lycklig nog att få ett projektkontrakt.)
Att vara påtagligt konkurrensutsatt och utbytbar skapar otrygghet, och otrygga konstnärer blir gissningsvis inte speciellt modiga. När det viktigaste blir att klamra sig fast vid en anställning har en inte råd att vara obekväm, ifrågasätta och kritisera alltifrån konstnärligt innehåll till arbetsmetoder. Osäkerheten tystar och gör människor ängsliga. Enligt NPM premieras lojalitet, en kritiskt tänkande person är en problemfaktor. Det är avsättandet av Gugge Sandström ett tecken på. Då censureras en kulturell och politisk dialog, och då är vi faktiskt inne och irrar på odemokratisk mark.
Kulturen har aldrig funnits för att generera vinst. I en värld där ekonomisk nytta ger existensberättigande har kulturen ingen plats. Så även om det inte tjuter några skandalsirener över Götaplatsen ännu är det hög tid att synliggöra och problematisera vad det är för värden som styr kulturens roll. Hur kulturen kontrolleras är ett uttryck för större samhälleliga tendenser. Och med tanke på vilka vindar som blåser runtom i Europa finns det all anledning att vara uppmärksam.

 

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se