Ingen av de som kandiderar till poster inom kåren väljs på grund av sina åsikter. Alla väljs som om de skulle anställas. Det är meriter och förhoppningar om att man kommer göra bra ifrån sig som spelar roll. Det är inte idéer, åsikter eller värderingar som valet handlar om. Man väljer dem man tror är duktiga och som man tänker kan göra ett bra jobb, utan att reflektera över att det också handlar om ett politiskt mandat.
På så sätt upprätthåller vi en demokratisk struktur utan att i denna struktur bedriva någon politik. Och det är ett problem. Närmast en självmotsägelse. För att vara förtroendevald och bedriva kårverksamhet handlar inte bara om att göra bra ifrån sig, om att göra ett bra jobb, utan också om att bedriva politik.
Man brukar tala om ett demokratiskt underskott i samhället, men alla kårer är fungerande föreningsdemokratier med representativa förtroendevalda. Här rör det sig snarare om ett politiskt underskott. Alla som är medlemmar får rösta. Men om vad? Ingen driver ju några frågor. Kårerna blir som väloljade maskiner som sköter sina uppgifter, men det finns inga idéer eller visioner innanför ytan.
I skrivande stund är min programförening, Juridiska föreningen, uppe i en politisk process. Vi försöker inte bara sköta samma uppgifter som tidigare års styrelser gjort. Vi försöker istället förändra vår organisation och därmed kåren. Det rör sig om en delikat fråga och mycket står på spel. Men den paradoxala situationen är att vi gör detta utan att ha något egentligt mandat, eftersom vi inte är valda för att driva politik.
Vi har inget politiskt program i ryggen. Alla våra åsikter i frågan är bara våra egna. Vi anser att vi gör något som är bra för vår förening, men vi vet inte om våra åsikter delas av väljarna. Just på grund av att vi inte är valda på grund av våra idéer eller den politik vi vill driva.
Det som saknas är varken duktiga människor eller en bra organisation. Det som saknas är politiken. Var har studentpolitiken tagit vägen?
tormod otter johansson
student juristprogrammet
