"Nu när den stora dagen kommer är jag plötsligt inte där"

Idag tar mina fantastiska klasskompisar sin examen. Jag har länge drömt om att stå där på trappan framför det mäktiga gula huset som idag är globala institutionen och skåla med lärarna. I min dröm var det alltid soligt väder och alla hade långklänning. Nu när den stora dagen kommer är jag plötsligt inte där. Istället sitter jag i min lägenhet i Mexiko City. Ibland blir det inte som en tänkt sig och ibland måste en tänka om. Jag valde att lyssna på Fleetwood Mac’s klassiker You can go your own way och den ledde mig hit. Så i dagens krönika får jag skicka med ett stort grattis till alla mina hjältar som försöker rädda världen undan miljökatastrofer och ohållbar kapitalkoncentration.


Idag tar mina fantastiska klasskompisar sin examen. Jag har länge drömt om att stå där på trappan framför det mäktiga gula huset som idag är globala institutionen och skåla med lärarna. I min dröm var det alltid soligt väder och alla hade långklänning. Nu när den stora dagen kommer är jag plötsligt inte där. Istället sitter jag i min lägenhet i Mexiko City. Ibland blir det inte som en tänkt sig och ibland måste en tänka om. Jag valde att lyssna på Fleetwood Mac’s klassiker You can go your own way och den ledde mig hit. Så i dagens krönika får jag skicka med ett stort grattis till alla mina hjältar som försöker rädda världen undan miljökatastrofer och ohållbar kapitalkoncentration.

Min tid här börjar dock också gå mot sitt slut. Jag sitter nu med allt mitt insamlade material, från intervjuer och deltagande observationer, och försöker göra en uppsats av det hela. Metod-delen är klar. Introduktion och bakgrund är också klara. I små små steg börjar jag kunna se hur det kanske kan bli en sammanhållen text till slut. Det är flera av mina klasskamrater som också kommer sitta med uppsatsen över sommaren och säkerligen än fler om vi räknar med hela Göteborgs Universitet. Risken med att tänka att uppsatsen ska vara det stora livsverket, är nog just att den blir det. Vissa blir aldrig klara. Andra down-shift:ar fullständigt. Sex-timmars arbetsdag införs och de flyttar ut på landet (aka hem till sina föräldrar). När de kommer ur uppsats-bubblan har det börjat växa mossa på dem. Även om jag gärna bor i skogen och jobbar lite mer lagom mycket än vad som idag är normen så är jag fast besluten att bli klar innan sommaren är slut. När jag kliver på mitt uppdrag som ordförande för samhällsvetarsektionen på Göta Studentkår så ska jag ha min examen. Uppsatsen är kanske det största jag har gjort hittills, åtminstone i akademisk väg, men det är inte på något sätt slutet. Kronan på verket kommer inte landa förrän jag kan se tillbaka på ett helt liv. Världen har så mycket mer att ge och jag är redo att testa mina vingar. Även om de sista orden på min uppsats ännu inte är skrivna så känner jag också som om jag stod på den där trappan och skålade med lärarna idag. Jag hoppas någon dag få möjligheten att verkligen säga tack till alla dem som har gjort min utbildningstid möjlig. Min tid på globala studier kommer alltid vara en stor del av den jag är. Terminen går mot sitt slut och du läser nu sista krönikan för den här gången, men jag ser det lite som med min uppsats: det här är bara början.

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se