"Vårt största arbetsmiljöproblem är just nu värmen"

Idag befinner jag mig på en väldigt annorlunda plats jämfört med förra veckan. Vågorna slår mot stranden. Luften är fuktig, men härlig att andas in. Efter skolan åker vi och badar. Vi letar snäckor på stranden och äter exotiska frukter till mellis. Det är en underlig plats att skriva uppsats på. Vårt största arbetsmiljöproblem är just nu värmen. När jag ska ta mig hem från skolan måste jag kryssa mellan grupper av turister på guidning genom gamla stan.

Jag förstår varför alla kommer hit, för den här platsen är underbar. Hoi An är en av Vietnams största resmål, både för inhemska och utländska turister. När jag cyklar över en av broarna och ser ut över floderna som sträcker sig ut mot havet minns jag vad våra professorer sagt till oss. Hela staden kommer försvinna. Dränkas i vatten. De vet inte hur länge det dröjer, men det räcker med att vattennivån stiger med en meter för att havet ska svälja 1600-tals kvarteren med sina vackert utsmyckade tempel. Det har redan ätit upp den tidigare berömda stranden. Den är visserligen fortfarande berömd, men den går under namnet: stranden som försvann.

Varför? Därom tvistar de lärda, men det mest troliga är en kombination av klimatförändringar, som orsakar höjning av havsnivån, och bygget av vattenkraftverk som därmed dämt upp det naturliga flödet av sediment från floderna. Nu flyter snart de stora lyxresorterna iväg. De som bott här i generationer varnade företagen som ville bygga hotell precis vid stranden, men turisterna kunde tänka sig att betala mer för att komma närmare havet och de ekonomiska principerna styrde här mer än de ekologiska. Utanför Indiens kust finns en liknande fenomen, fast tvärtom. Där dök det plötsligt upp en helt ny ö. Orsaken är troligen densamma som här i Hoi An, fast tvärtom. Där har nedhuggningen av träd i Himalaya orsakat mer sediment i floderna som sedan rinner ut i havet. Allt hänger samman.

Jag cyklar vidare, glad över att röra mig framåt av egen kraft och inte behöva bidra till förhöjningen av havsytan just idag. Om en vecka flyger jag till Sverige och trots att ett solcellsdrivet flygplan faktiskt redan har lyckats flyga ett varv runt jorden, så kommer mitt flygplan vara ett sådant som förstör. För att lära sig mer om hållbarhet behöver jag göra så mycket som inte bidrar till den. När jag blir stor hoppas jag kunna flyga omkring i världen i ett plan som drivs på sol och vindenergi. Då ska jag cykla hit igen. Vi ska inte förstöra detta vackra.

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se