"Hon vill bara prata"

ElinFonden 

Vad jag har lärt mig den senaste veckan är tålamod. Att inte kunna språket som alla runt omkring dig pratar är fruktansvärt frustrerande. Idag kände sig min vietnamesiska kollega Thao krasslig och har legat och vilat större delar av dagen. I brist på saker att göra, det är svårt att utföra kvalitativ samhällsvetenskaplig forskning utan att prata med folk, satte jag mig på trappan utanför vårt hus för att skriva lite.

Det dröjde inte många minuter innan en kvinna med sin bebis fastbunden på ryggen kom fram till mig att börja prata. Trots mina ganska uppenbart bristande språkkunskaper fortsatte hon att försöka fråga mig saker. Till slut gick jag in till Thao’s rum och frågade om hon ändå kunde översätta lite så jag åtminstone förstod varför denna kvinna kommit hem till oss. Hon kom ut men gav det inte många sekunder innan hon sammanfattade situationen med “hon vill bara prata” och gick och lade sig igen. Några minuter senare var yttertrappan fylld med flera generationer från grannhuset som ville umgås. Jag och den digitala ordboken gjorde vårt allra bästa men det räckte inte långt. Jag försökte säga hejdå och stängde till slut in mig med min dator på Thao’s och mitt rum.

Det finns en myt kring att livet blir så fruktansvärt spännande när en är ute och reser. Självfallet stämmer detta i mångt och mycket men jag skulle ändå vilja ta tillfället i akt för att understryka hur långtråkigt det också kan vara. Asfalten är grå här också och om vi i Sverige skulle klaga på att det inte går något roligt på teve så handlar min klagan här om att jag inte ens förstår vad som är på teve. De vi har intervjuat kring urbaniseringen, utflyttningen från byn, berättar ofta om att det inte finns något att göra. Teven är ibland bästa alternativet.

I kommunen Nam Dich bor endast ca tusen invånare. Arbetsmöjligheterna utanför jordbruket är få och storstaden lockar. Riskerna med att lämna jordbruket och familjen bakom sig är dock stora. Igår fick vi höra om en ensamstående kvinna som jobbar i en av Samsung’s fabriker. Arbetsdagarna är så långa att hon inte hinner träffa sin enda dotter. Ändå tjänar hon inte tillräckligt för att kunna försörja sin lilla familj. Det moderna livet kommer inte alltid med den lycka som vi tänker oss att begreppet ekonomisk utveckling innebär. Nam Dich må vara en tråkig plats, men den är också oerhört vacker. Terassfälten breder ut sig över kullarna och vatten porlar överallt fram i små bäckar och bamburör. Jag sitter med en kattunge i knäet och låter tiden passera. Denna dag utan språk har jag kunnat läsa mer än vad jag någonsin hinner där hemma i staden.

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se