Nye spionens omtumlande resa

Väl i Sverige märkte jag att detta kunde bli svårare än tänkt. Jag inackorderade mig hos en vän i Stockholm och letade febrilt efter rimligt boende. Lättare sagt än gjort. I Uppsala tältar (!) studenter vid terminsstart och i Stockholm… Ja, seriöst… Vad fan gör folk i Stockholm? Betalar 13 000 i månaden för en etta någonstans långt ut på röda tunnelbanelinjen? Japp. Som tur var ringde en polare och gav mig numret till en bekant kulturdam i Aspudden. Där fick jag husrum och högkvalitativt sällskap till överkomligt pris.

 Med boende i hamn kunde terminen äntligen börja. Pendelavståndet var väl okej, tänkte jag. Uppsala, Stockholm, sak samma. Dryga två timmar dörr till dörr. Priset på månadskortet stack onekligen iväg. 1040 daler. Med studentrabatt. Det är vad det är.

När höstterminen var över skulle en praktik genomföras. Jag kände stor längtan till mitt hjärtas Göteborg. Jag har inte bott hemma på ett par år och en alltför lång tillvaro på den svenska östkusten sliter hårt på en västkustsk själ. Uppsala, i all sin fröjd, är en speciell stad som ger och tar. Känslan är att man befinner sig i något konkurrerande läroverk till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Det frågas ständigt om du är medlem i Göteborgs eller Snerikes nation, om du känner 3Q eller IQ på Stocken, vilken sittning man ska gå på i helgen, vilka medaljonger som finns i släkten, om man träffat Göran, grundare av Skånes nation.

Jag har inte heller förstått hälften av vad alla studentrelaterade begrepp egentligen betyder. Så när man likt en flyende sektmedlem tränger sig ut ur den tjocka hinna av inre logik och jargong som omsluter Uppsala blir Göteborg ett välkommet friskt andetag. Därför började jag leta efter praktikplatser där jag kunde garanteras Nordostatlantens iskallt karaktärsdanande vindar i ansiktet. Som tidigare GU-student hade jag naturligtvis koll på Spionen och hörde av mig till redaktionen. Nu kommer jag vara här dryga månaden framöver och förhoppningsvis bidra med mer än kaffebryggning och gott humör. Det känns bra. Chefredaktören har till och med försett mig med en designstol.

En av anledningarna till att jag sökte mig till Spionen är mitt intresse för samhälls- och studentfrågor. Vikten av en stark studentrörelse är mer relevant än någonsin. Sedan kårobligatoriet hävdes 2010, kämpar kårer över hela landet med knappa medel för att driva våra gemensamma intressen. Jag har själv pluggat utomlands och upplevt studenters utsatta position i länder som Spanien och Frankrike. Kuggar du exempelvis en tenta i Frankrike erbjuds ingen omtenta förrän nästa år. Det finns heller ingen möjlighet till att ifrågasätta resultatet och få bedömningen granskad av en annan lärare.

Tentaperioderna är ofta sammanhållna tvåveckorsepisoder med omänskliga stressnivåer för studenterna. Hela terminens utgång avgörs inom loppet av ett par dagar. Erfarenheter som dessa har fått mig att inse hur snabbt villkoren kan försämras om studentrörelsen är splittrad och svag. Därför bör vi lyfta på hatten till alla därute som dagligen sliter för att försvara och förbättra studenters situation. Ett aktivt studentengagemang kan inte underskattas.  

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se