"Den nyfödda prylgalningen i mig jublar och journalisten i mig slappnar av"

Jag kommer som sagt direkt från ett konferensrum där vi blev tilldelade goodiebags från Cecilia Wikström och hennes stab. Att få goodiebags är en högst tudelad känsla i rollen som journalist; man gillar ju gratis saker precis som alla andra, men man vill inte framstå som köpt. Men jag tackar och tar emot. Jag får en tygpåse med Cecilia Wikströms ansikte på. Folkpartiet, står det på den. Retro, tänker jag. Det finns även ett anteckningsblock, en penna, fyra små chokladbitar, ett rejält paraply och en powerbank för att ladda mobilen. Fy vad gratis är gott. Även fast jag inte planerat att köpa någon av grejerna jag fick, jag har ju redan en powerbank, så blir jag lite prylgalen. Det är inte likt mig. Men som sagt, de flesta gillar väl gratisgrejer och jag tänker inte vara den som är den. JAG vet ju att jag inte är köpt.

Det är nu jag hamnar på våning fjorton med ett glas champagne i handen. Jag vänder försiktigt tygpåsen så att Cecilia Wikströms glada ansikte möter min kappa istället för omvärlden. Inte för att jag skäms, utan för att jag inte vill verka köpt. Nu är jag ju ändå hos Socialdemokraterna.

Jag blev naturligtvis snabbt upptäckt. Jag är lika duktig på att hålla hemligheter som någon karaktär i en tecknad serie som går omkring med händerna bakom ryggen och visslar. Nyfikenheten tar kål på dem. Vad ger liberalerna i sina goodiebags? Är det finare än våra?

Plötsligt står jag med ännu en tygpåse. Den här är röd, och faktiskt inte ett enda parlamentarikerhuvud. Nu har jag fått en powerbank som laddar med solceller, jongleringsbollar, ett litet USB-minne, en vattenflaska samt ett helt ENORMT paraply i regnbågens färger. Så stort att jag misstänker att det klassas som ett vapen på flygplatsen och att det omöjligt går att ta med mig hem.

Den nyfödda prylgalningen i mig jublar och journalisten i mig slappnar av. Jag kan omöjligt framstå som köpt när jag fått saker från både alliansen och de rödgröna. Nu är jag lika opartisk som public service; båda sidorna fick faktiskt komma till tals.

På Spionens Instagram @tidningen_spionen kan du se Toves goodiebags och följa hennes resa i bilder. 


2016.11.30

Hej Spionenbloggen!

Oj, vilken dag det blev. Jag kanske ska börja med att presentera mig. Jag heter alltså Tove Andersson och går termin två på journalistprogrammet i Göteborg. Den här veckan kommer jag spendera i Bryssel, då jag fått ett stipendium från EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (L). Tanken med stipendiet är att framtidens journalister ska få lite koll på vad som egentligen pågår i maktens korridorer, så dagen idag har helt enkelt spenderats i parlamentets djungler.

Jag hade turen med mig och bokade ett fantastiskt rum som ligger tre minuters promenad från parlamentet. Väl på plats var det dags att ackreditera sig, få ett presspass och ett tillstånd för fotografering. Redan där märkte jag vilka som var där av samma anledning som jag; vi stod alla lite förvirrade längs väggarna med systemkameror i högsta hugg.

Sedan följde en intensiv dag. Cecilia Wikströms pressekreterare Linda Aziz gav oss först en introduktion i hur de arbetar med Cecilias hjärtefrågor och sedan en rundtur i parlamentet. (För övrigt är det helt omöjligt att hitta där. Det är som Hogwarts. Jag är helt övertygad om att trapporna rör på sig.) Vi diskuterade terrorism, EU-migranter, flyktingkrisen och forskningsfrågor. Efter en lång lunch på ett av Bryssels soldränkta torg gjorde även Cecilia entré, och hon gav ett hjärtligt och varmt intryck. Vi var sedan innan väl införstådda med att hon är en mycket upptagen kvinna, så att det bara blev en timme i hennes sällskap var inte så konstigt.

När vi väl fick chansen att ställa frågor till Cecilia så märktes det att många var ivriga att inte bara lära utan även diskutera. Min fråga var hur hon skulle jämföra livet som riksdagsledamot hemma i Sverige mot att vara EU-parlamentariker. Hur samarbetet med moderpartiet påverkas av distansen från hemlandet. Hennes svar var, med glimten i ögat; ”I riksdagen är man ett får i en flock. Här är du fri. Gissa vad som passar mig bäst?”

I ärlighetens namn hade jag nog förväntat mig mer konkret EU-information, eftersom jag förstått det som att syftet med stipendiet är att lära oss hur det faktiskt fungerar i praktiken. Men samtidigt så var Cecilia och hennes stab på väg till Warszawa, så att det blev ett abrupt avslut på dagen var ganska väntat. Klockan fem var de halvvägs ut genom dörren, så vi hann aldrig avsluta vår sista punkt på schemat; Introduktion till EU-parlamentet. Då pös jag iväg för att hälsa på mitt intervjuobjekt som jag tänkte spendera morgondagen med, Maja Nygren som praktiserar på parlamentet. Men mer om det imorgon. Då blir det en till fartfylld dag i Europas hjärta. Ha det bra allihop! 

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se