Vår för Valands studenter

valandwebb
Per Darell, Jacob Hurtig och Elin Bengtsson tillbringara mycket tid i sina ateljer på Valands konsthögskola.

Valands konsthögskola ligger mitt i Göteborg. Insprängd bland de höga husen mellan Avenyn och Vasagatan. Platsen där det skapas ny konst och nya konstnärer är en del av Göteborg och av Göteborgs universitet. Men få utomstående hittar hit, utom när det är dags för vårens avgångsutställningar.

Det är skärtorsdag, och Valands konsthögskola ekar tom. I den magnifika trappuppgången luktar det kräk och gammal fylla. Minnet av en påskfest kanske. En trappa upp fylls näsan istället av doften av färg, papper och koncent­ration. Det är bara veckor kvar till årets största begivenhet, vårutställningarna. Då ställer alla studenter på skolan ut sina verk.
- Det kommer att vara väldigt mycket konst. Det blir maffigt, konstaterar Elin Bengtsson.

Hon och klasskamraterna Pär Darell och Jacob Hurtig sitter i hennes ateljé, omgivna av kolteckningar. Ansikte på ansikte, finniga, tafatta och tandställningsbeklädda tonåringar täcker väggar och golv. Alla inspirerade av minnen från högstadiet och Elin Bengtssons bidrag till vårutställningen. Ett verk som är helt väsenskilt från det som Pär Darell håller på med.

- Jag byter kläder med killar som jag aldrig tidigare mött. Jag tittar efter någon som har liknande kroppsbyggnad och stil som jag själv. Sedan träffas vi två gånger på en och samma dag och bestämmer tillsammans under hur lång tid vi ska bära varandras kläder, berättar Pär Darell.

När de återser varandra redogör de lite kort för vad de varit sysselsatta med under de timmar de varit ifrån varandra och burit den andres kläder. Vardagen är vad som intresserar honom mest, berättar han.

Alltid i ateljen

Vi går vidare till Jacob Hurtigs ateljé, nästan dubbelt så stor som Elin Bengtssons, och med ett loft dit man kan klättra upp på en trästege. Ljuset väller in från de stora fönstren och från ateljén vägg i vägg hörs glad klezmermusik. Bakom några stora skynken står Jacob Hurtigs utställningsbidrag, och han lyfter lite på en av filtarna för att visa stora ramar, glatt lackerade med färg från amerikanska bilar.

valandwebb2
Första våningen i Jacob Hurtigs stora atelje.

- Min inspiration kommer mycket från USA, konstaterar han.

Det kan bli många timmar i ateljén för Valands studenter, särskilt som nu inför utställningarna. Många går knappt hem.
- Min lägenhet är bara stället där jag sover, duschar och gör matlådor, konstaterar Elin Bengtsson.

Och visst är det speciellt att utbilda sig till konstnär. Ett yrke som många tror kommer naturligt av en slags inneboende kreativitet. När det egentligen handlar om ett helt vanligt jobb.
- Folk säger "Åh vad roligt att du får hålla på med din hobby hela tiden." Men ibland är det skittråkigt, säger Jacob Hurtig.
- Det är ett arbete, och allt man tvingar sig till blir trist ibland, tillägger Elin Bengtsson.

Viktigt med lång utbildning

Just därför tycker de alla tre att det är viktigt att utbildningen är så pass lång. På så sätt hinner man gå igenom ett antal perioder då allt står helt stilla, då kreativiteten är noll och man tvivlar på sig själv - och se att det lossnar till slut. Alla tre är övertygade om att utbildningen kommer att göra dem till mycket bättre konstnärer.

- Om jag inte hade gått på Valand hade jag nog fastnat mer i det jag jobbade med från början, konstaterar Elin Bengtsson.
- Då hade jag nog haft en annan uppfattning om hur konst skulle se ut.

Samtidskonst provocerar

Många har åsikter om vad konst är och inte är. Det har varit tydligt inte minst i de senaste månadernas debatt kring Konstfack, Valands motsvarighet i Stockholm. Studenten Anna Odell spelade psykiskt sjuk som en del i sitt examensprojekt. En annan student stämdes av SL för att ha sprejat ner en tunnelbanevagn med svart färg. En tredje students verk stoppades av upphovsrättsskäl. Till och med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth lade sig i debatten.

- Det är det som gör mig mest upprörd, att hon går ut och säger vad som är konst, säger Jacob Hurtig.
- Det verkar som att folk väldigt lätt blir provocerade av samtidkonst. Jag fick frågan igår om det här är sånt som gäller nu, om konst är att provocera. Och nej, det är inte vad som gäller nu, säger Elin Bengtsson.
- Det blir nästan så att jag som konststudent måste ha en åsikt om de här studenternas verk. Att man måste försvara sig, säger Pär Darell.

Istället för att döma ut all samtidskonst skulle de tre konststudenterna vilja att folk tog sig tid att se vad som egentligen skapas bakom den gräddfärgade fasaden på Valands konsthögskola.
- Det finns bara en konsthögskola i Göteborg. Och är man bara lite intresserad av att veta vad vi håller på med är vårutställningarna ett perfekt tillfälle, konstaterar Pär Darell.

text och foto: lina söderström

 

 

 

 

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se