Foto: Violetta Kovacka.

Rapp i käften

Vad har en amerikansk subkultur gemensamt med svensk folkbildning och på vilket sätt kan det hjälpa skoltrötta studenter? Johan Söderman, Göteborgs universitets enda hiphopforskare, har svaret.

Johan Södermans tonår i Eksjö handlade uteslutande om musik. När han inte hängde i replokalen med sitt band så gick han på konserter eller grävde i skivbackar efter de senaste punk- och rockplattorna. 
– Jag spelade musik hela tiden. Det märktes på mina högstadiebetyg, att vara så passionerad och uppslukad av något och istället tvingas sitta på fysiklektion, det var sådär för motivationen, säger Johan Söderman, nybliven professor i barn- och ungdomsvetenskap, och lutar sig tillbaka i soffan på sitt kontor i Gegerfeltska villan.

Trots fortsatt musikintresse skärpte den tonårige Johan Söderman till betygen och efter studenten utbildade han sig till lärare i musik och svenska. Under slutet av 90-talet började han arbeta på en högstadieskola i Lund och passionen för musik var något han delade med eleverna. Men för dem var det inte rock eller punk som gällde.
– Eleverna spelade väldigt mycket hiphop. Det väckte mitt intresse. Även om jag lyssnade på rock så kunde jag identifiera mig, jag såg glöden i deras ögon när de pratade om hiphop, säger han.

Vid den här tiden skrev de flesta svenska rappare texter på engelska men när Petter släppte sin debutskiva ”Mitt sjätte sinne” 1998, exploderade den svenska hiphopscenen. Trots att exempelvis Latin Kings banat väg med svenska texter flera år tidigare var det akademikersonen Petter Alexis från Södermalm som avfyrade startskottet för svensk hiphops breda genomslag. 
– Jag var ung och ambitiös, ville vara en progressiv svensklärare. Ganska snart insåg jag möjligheterna, att det fanns en massa pedagogiska vinster om man tog till sig hiphopen på rätt sätt. Jag märkte hur omotiverade elever svängde över en natt, de som tidigare varit ointresserade av allt som hade med skolan att göra tryckte ut Petters texter och tog med sig till mig för att fråga vad vissa ord betydde, säger Johan Söderman.

Folkbildades i New York

När han några år senare bestämde sig för att doktorera blev det med syftet att skriva en avhandling om hiphopmusikers informella lärandeprocesser. En naturlig del av arbetet var att resa över Atlanten till New York – under ett intensivt halvår i hiphopens födelsestad intervjuade Johan Söderman amerikanska rappare, besökte hiphopkonferenser och ”åkte på allt som hade med hiphop att göra”. 

Inom hiphopen talar man ofta om de fyra element som kulturen består av: rap, breakdance, dj:ing och graffiti. Men under en av föreläsningarna som Johan Söderman besökte i New York vidgades hans vyer när han hörde Afrika Bambaataa, hiphoppionjärfrån 70-talets South Bronx, tala om ett femte element.
– Det femte elementet var kunskap men Afrika Bambaataa använde inte det engelska ordet understanding utan pratade om overstanding. Han menade att de, som afroamerikaner, behövde höja sig än mer, ännu en nivå, för att kunna använda kunskapen till att få makt i samhället. De pratade om utbildning och hur viktigt det var. Där och då klickade det till i mig, ”fan, det här är ju precis som svensk folkbildning”!

Johan Söderman menar att exempelvis den svenska arbetarrörelsen hade samma tänk för hundra år sedan – för att kunna lämna fattigdomen och lyckas genomföra en klassresa uppåt i samhället behövdes utbildning och förståelse för hur de styrande strukturerna fungerade. Även i de amerikanska storstadsområden där hiphopen föddes rådde påvra förhållanden, polisbrutalitet och droger var en del av vardagen, något som kom att prägla musiken. I dag är det en verklighet för många även i Sverige.
– Hiphopen har som kulturyttring ackompanjerat transformationen av vårt samhälle. I dag har vi en stor grupp svenskar med rötter i andra länder som, likt hispanics eller afroamerikaner i USA, kan relatera till hiphopens berättelse och översätta den till svenska förhållanden. Hiphopen har alltid haft ett starkt fokus på samhälleliga frågor, till exempel rappades det om gentrifiering innan ens begreppet användes. På så vis blir hiphop en egen sociologi, säger han.

Vid GU har Johan Söderman främst ägnat sig åt sin forskning men även undervisat studenterna på lärarprogrammet. Utöver det har han föreläst inom folkbildningssfären och samarbetat med olika studieförbund. Just pedagogiken inom hiphopen är något som imponerar.
– Det finns mycket innovativ, pedagogisk känsla. Någon sätter på ett beat och sen skriver alla till musiken. Eller så kanske det bestäms ett tema för låten, att följa alfabetet till exempel. Gruppen kan jobba fram en gemensam refräng och turas om att gå fram i tur och ordning till en whiteboardtavla och skriva sina rim. Det är egentligen klassiskt svensklärararbete, säger Johan Söderman. 

Att lära sig och utvecklas är något som uppmuntras inom hiphopkulturen. Något som ofta överraskar den som inte är insatt.
– Folk blir förvånade över hela den här filosofin och hyllandet av pedagogen inom hiphop. Särskilt de som vuxit upp med rockmusiken där man utmanade läraren. Det gör inte hiphopen utan där hyllas snarare läraren som något fint, säger Johan Söderman.

johansöderman1

Försvarar hiphopare

Som exempel nämner han att den välkände amerikanske rapparen KRS-One har tagit prefixet Teacha. Han tar också upp rapparen och entreprenören Sean Combs, även känd under artistnamnet Puff Daddy, och dennes stöd till New York-lärarnas strejk för högre löner för några år sedan.

En lite annorlunda bild av en musikstil som älskar att hatas av moralens väktare och med jämna mellanrum kritiseras för att glorifiera våld, droger och sexism. Johan Söderman är del av ett nätverk med andra svenska forskare som skrivit debattartiklar i försvar när drevet gått mot hiphopartister. 

För några år sedan uppmanades det exempelvis till bojkott av bandet Labyrint från Uppsala som ansågs vara för drogliberala. Ett än mer aktuellt exempel är sommarens vilda debatter om rapparen Mr. Cool och hans låt ”Knulla barn”.
– Du har all rätt att bli upprörd och tycka att det är vulgär konst men i slutändan behöver du faktiskt inte lyssna på musiken. Och det får inte gå så långt att du ringer till arrangörer för att få dem att ställa in spelningar. Då börjar det bli otäckt, säger Johan Söderman. 

Han fortsätter:
– I slutändan handlar det om rätten att få uttrycka sig, något vi bör uppmuntra ungdomar att göra. Även om det är på amatörnivå så handlar det om ett konstnärskap som leder till någon sorts utveckling. Och dessutom är det väl mycket bättre att rappa om kritik mot polisen än att faktiskt kasta sten på dem? Men det blir som att det där hänger ihop. Jag tycker att det är viktigt att inte skjuta budbäraren – samhället ser ut som det gör idag, då är det väl jättebra att vi kan få en bild av det genom hiphopen, säger han.

Konservativ punkare

Trots alla timmar i hiphopens tjänst lyssnar Johan Söderman helst på rock eller punk när han är ledig. Även om han ”respekterar hantverket” så har han långtifrån koll på de senaste hiphopskivsläppen. Han menar att det är en fördel att inte vara för insyltad, att inte bli för passionerad. Han betonar att han faktiskt är forskare och inte musikjournalist. 
– Men jag har en gammal platta med Eazy-E, den är från slutet av 80-talet och den är skitbra! Jag går verkligen igång på det där men det har nog också mycket att göra med de svängiga James Brown-samplingarna. Sen hör jag ju att Eminem är en extremt duktig rappare och att till exempel Dogge från Latin Kings är lite sämre, säger han. 

Han funderar en stund innan han avslutar:
– Jag har nog lite lätt att fastna i det gamla. Det är samma med rocken och punken, även där lyssnar jag bara på gammalt, sådan musik som jag upptäckte i tonåren. Fast det har jag erkänt för mig själv – jag är helt enkelt konservativ när det kommer till musik. Men i min forskning försöker jag vara lite mer liberal, säger han med ett leende.

 

Om Spionen

Götheborgske Spionen (och spionen.se) är en partipolitiskt och religiöst obunden tidning som riktar sig till studenter och anställda vid Göteborgs universitet. Tidningen ges ut av Tidningsföreningen Götheborgske Spionen. Huvudman för föreningen är GUS, Göteborgs universitets studentkårer.

Ansvarig utgivare och chefredaktör är Aldijana Talic.

© Copyright 2017 - Götheborgske Spionen (och spionen.se) - Webbsida byggd i samarbete med Joomlaproffs.se